”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.” (Rom.3:23)
Vad är det vi djupast sett längtar efter, när vi längtar efter Gud?
Det vi skapades för och förlorade i syndafallet: att vara äkta och kompletta personer!
Ordet ”härlighet” används i bibeln för att beskriva skönheten och värdigheten hos en genuin och fullständig person.
Om och om igen används detta ord för att beskriva Guds väsen och verklighet: ”Härlighetens Gud uppenbarade sig ….”, säger Stefanus i Apg.7:2. Vi skapades för att vara delaktiga av denna härlighet: att vara äkta och fullständiga personer (Ps.8:6). Detta är innebörden i att vara skapad till Guds avbild och likhet.
Syndafallets katastrof reducerade oss till stympade och ofullständiga individer, och mer än så, förvridna och förvirrade personer, falska personer, som inte längre vet vilka de egentligen är och varför de finns till. Ingenstans beskrivs det mer chockerande än i Efesierbrevet 2:1-3: människan är andligt död, kontrollerad och styrd av djävulens ande och full av förnedrande lidelser och begär.
Gud blev människa i Jesus för att visa oss vad vi skapades att vara: ”Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern…” (Joh.1:14). Han är ”den skönaste bland människors barn” (Ps.45:3), allt vad Fadern av evighet ämnat människan att vara: den genuina och kompletta människan, vår bestämmelse.
I och genom honom har Fadern bestämt att ”föra många söner till härlighet” (Heb.2:10). Hans död, uppståndelse och förhärligande har detta enda mål: att genom Andens utgjutande förverkliga syftet med vår existens som människor (Heb.2:9; Apg.2:33). Det är den Helige Ande som förverkligar allt vad Fadern vill och Sonen gjort möjligt för oss.
Endast i och genom honom kan vi bli vad vi är ämnade att vara, bara i honom kan vår djupaste
längtan förverkligas: sann gudslängtan är Kristuslängtan.
I kärleksrelationen till Jesus kan du bli allt du någonsin längtat efter att vara!
