”Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.” (1 Korintierbrevet 2:11).
En verkligt andlig person är någon med en stark och tydlig identitet, någon som vet vem han/hon är.
Om vi inte vet vilka vi är, kan vi inte leva det liv vi bör leva, eller fullfölja det arbete vi är bestämda för och kallade att göra.
Vi kommer aldrig att känna till vår sanna identitet förrän vi är helt förenade med Jesus Kristus: Han är vår sanna identitet, vårt autentiska jag, och när han har blivit vårt liv, vår väsentliga och grundläggande identitet, då och först då vet vi vilka vi verkligen är.
En självcentrerad person har en falsk identitet, en Kristuscentrerad person har en sann identitet.
Identitet är alltid ande-formad och är därför endast ande-förverkligad. Men vår mänskliga ande fungerar inte självständigt, den får sin energi och styrs antingen av ”världens ande” eller av ”Guds Ande” (1/.).
Den Helige Ande ensam känner till Guds väsen och verklighet, personlighetens Källa. När han har förenat sig med min ande och gjort mig levande i mitt innersta (2/.), börjar jag förstå vem jag är: en person, precis som Gud
”Ande” är en persons innersta väsen och verklighet. ”Gud är Ande” (3/.), den Absoluta Personen, Han har en evig, oföränderlig identitet: – JAG ÄR DEN JAG ÄR!” (4/.). Han är personlighetens Källa och Jesus är den fullständiga och fullkomliga manifestationen av en sann person: det manifesterade och synliga ”JAG ÄR” (5/.), ”utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild” ( 6/.).
När vår ande görs levande och blir ”ljus i Herren” (7/.), blir vi verkligen sanna personer och kommer att veta vilka vi är, eftersom vi börjar få en andlig identitet, en sann identitet.
”Det som är fött av kött är kött” (8/.) – den icke pånyttfödda människan domineras av sin kropp och sina yttre sinnen och dessutom är hennes ande ”mörker”. Därför har hon inte bara en begränsad, men också en falsk identitet, och vet inte vem hon egentligen är.
”Det som är född av Anden är ande” – den pånyttfödda människan börjar hitta sin sanna identitet, att veta vem hon verkligen är, och när vi växer och får kraft och styrka i vår inre människa genom hans Ande (9/.), blir denna identitet allt tydligare och starkare.
(1/. 1 Kor.2:12); (2/. Rom.8:16), (3/. Joh.4:24); (4/. Ex. 3:14); (5/. Joh.8:28, 58), (6/. Heb.1.3);
(7/. Ef.5:8); (8/. Joh.3:6); (9/. Ef.3:16)
