”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet i Honom.”
(2 Kor.5:21)
Nytestamentlig frälsning är inte ”bara” förlåtelse för min synd och skuld, så att jag ”slipper” ha ett dåligt samvete. Den frälsningen fanns redan i GT.
Nej, det handlar om något mycket mer radikalt och livsförvandlande. Domen på korset var en dom och ett omintetgörande av djävulens andliga auktoritet över mänskligheten (1/.) och samtidigt en dom och ett förgörande av den gamla, fallna människan med allt hon bär på (2/.).
Att säga ”ja” till frälsningen är därför att fullt samtycka till denna dom och överlåta allt jag är som fallen människa till sin dödsdom och omintetgörelse, så att den gamla människan utplånas i mig och Kristus tar gestalt i mig som min rättfärdighet, mitt väsentliga och egentliga liv.
Synd är inte bara felaktiga handlingar som behöver förlåtas, utan en perverterad ande-natur som måste utrotas och bytas ut mot en syndfri och ren. Människan kommer inte och kan inte sluta synda förrän hennes grundläggande ande-natur har förändrats.
Jesu Kristi död på korset handlade om vår grundläggande synd-natur. Han var tvungen att bli fullständigt identifierad med den in i döden för att förstöra dess sataniska ande-kraft och på så sätt befria oss från dess allt dominerande välde i och över oss.
Genom sin uppståndelse gör han oss delaktiga av sin egen syndfria och rena ande-natur och vi förvandlas radikalt från syndare till rättfärdiga.
När syndens källa tas bort från insidan av oss, slutar vi att synda och eftersom den grundläggande källan till vårt väsen nu är vår Herres fläckfria ande-natur, börjar vi göra det som är rätt och heligt, detta är den revolutionära undervisningen i Guds ord (3/.).
Utbyte av vår grundläggande ande-natur, som förvandlar oss från syndare till heliga, är försoningens stora mirakel och under!
(1/. Joh.12:31, Heb.2:14-15); (2/. Rom.6:6; Gal.2:19-20); (3/. 1 Joh.3:4-10)
