”Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. Gud har nämligen förberett något bättre för oss, så att de inte skulle fullkomnas utan oss.”
(Hebr.11:39-40).
Hebreerbrevet elva är den mest häpnadsväckande och samtidigt chockerande framställningen av den lydiga, vågade, självuppoffrande och lidandefyllda tron hos Gamla testamentets heliga. För den slutar med förklaringen att de inte ägde det vi som troende i Nya testamentet har.
Vi har fått något ”bättre” än dem: Jesus har åstadkommit en fullkomlig försoning genom sitt offer, som innebär att vår grundläggande synd-natur utplånats och att vi har fått del av Andens fullkomliga liv (1/.). Den trons Ande som gjorde att Jesus kunde övervinna döden har genom pånyttfödelsen blivit också vår tro (2/.).
Vi behöver läsa, be och meditera över Hebréerbrevet elva tills vi blir chockade ut ur vår skamligt självbevarande, lilla så kallade kristna tro, för att resa oss upp till att inte bara vandra i den heroiska tro som Gamla testamentets vittnen uppvisar, utan Jesu tro, ”trons Upphovsman och Fullkomnare”: källan till tron hos de heliga i Gamla testamentet och den som genom sin Ande ger sin egen fullkomliga tro till oss Nya testamentets troende (3/.).
Den tron bär oss igenom livets alla stormar och de prövningar och lidanden som krävs för att fostra fram en fast karaktär, så att vi i praktiken kan leva ut det fullkomliga och heliga Ande-liv som har givits till oss (4/.).
Hela Hebréerbrevets budskap är att vi är delaktiga i ett bättre förbund som innehåller oändligt mycket större tillgångar än våra föregångare i Gamla testamentet hade (5/.).
Det borde få oss att leva på en mycket högre nivå av tro än de någonsin kunde.
(1/. Heb.9:12, 26; 10:10, 14); (2/. 2 Kor.4:17); (3/. Heb.12:1-3); (4/. Heb.12:4-14); (5/. Hebr.7:22; 8:6; 9:15)
