” Han blev korsfäst i svaghet men lever genom Guds kraft. Så är också vi svaga i honom, men vi ska leva med honom genom Guds kraft.”
(2 Kor.13:4)
Guds sätt att förverkliga sina syften är fullständigt ofattbart och motsägelsefullt för det mänskliga sinnet: han förvandlar total katastrof till en strålande triumf och förverkligar sina syften inte på grund av vad vi människor är utan trots allt vi är!
Jesu Kristi slutgiltiga triumf är världshistoriens mest motsägelsefulla och oförutsägbara förverkligande, precis som hans död och uppståndelse: Han dog som den mest utstötte, föraktade och utskämde någonsin, men uppstod igen som den störste av alla segrare i mänsklighetens historia, med en auktoritet och makt som ingen dessförinnan någonsin haft eller kommer att ha.
Och därigenom fortsätter han att verka på samma motsägelsefulla och förunderliga sätt genom oss. Gud triumferade genom sin besegrade Son och han kommer att triumfera genom sina ofta besegrade och förvirrade tjänare: ”Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp.” (2 Kor.4:8-10)
Josefberättelsen i GT är ett strålande exempel på hur Gud vände en serie katastrofala och förnedrande händelser till välsignelse för hela den dåtida världen, som Josef förklarade för sina skräckfyllda och skuldtyngda bröder: ”Var inte rädda. Skulle jag ta Guds plats? Ni menade ont mot mig, men Gud har menat något gott genom det, för att bevara många människor vid liv.” (1 Mos.50:19-20)
Det är inte genom stora, världsberömda personer och megakyrkor som Gud genomför sina mäktigaste gärningar, förklarar Paulus: ” Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud.” (1 Kor.1:26-29)
En dag kommer vi alla att förvånade utbrista: Gud gjorde ”allting nytt” – trots allt!