”Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, och jag överlämnar riket till er liksom min Far har överlämnat det till mig. Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.”
Luk.22:28-30
Detta är några av de märkligaste ord som Jesus uttalat!
Hur kunde han ”överlämna riket” till sina lärjungar, som precis innan Jesus uttalade denna överlåtelse hade kivat med varandra om vem bland dem som kunde anses vara störst, och som strax efteråt alla skulle lämna honom och springa för sina liv, när han blev gripen av sina fiender?
Och dessutom skulle själva ”klippan” bland dem förneka honom med eder och förbannelser!
Jesu lärjungar fattade inte ett dugg av varför Kristus egentligen hade kommit (Luk.18:31-34), utan var fulla av sina egna kortsiktiga judiska idéer och ambitioner för Guds rike ända till slutet (se Apg.1:5-9).
Var det inte alltför djärvt och riskfullt att överlämna detta förtroendeuppdrag till sådana som dem?
Nej! Jesus visste att den som egentligen skulle förverkliga det han uttalat om att hans församling skulle storma ”dödsrikets portar” och etablera himmelriket på jorden, var den Helige Ande som han skulle uppfylla dem alla med på pingstdagen.
Han visste också att församlingen skulle avfalla och svika honom gång på gång, precis som Israel gjorde i det gamla förbundet (se 1 Tim.4:1-2; 2 Tim.3:1-5; 2 Tess.2:3). Men trots Israels ständiga olydnad och upprepade avfall förverkligade Gud sin avsikt genom det: att sända Messias, världens Frälsare. Och trots församlingens otro och olydnad kommer Gud att förverkliga sin avsikt genom den: att evangelium ska predikas för alla folk innan Jesus kommer tillbaka.
Både för Gamla Testamentets och Nya Testamentets gudsfolk gäller vad Gud sade till de judar som återvänt från fångenskapen i Babel angående deras tafatta och halvhjärtade försök att bygga upp det nedrivna templet igen: ”Varken genom styrka eller makt, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.” (Sak.4:6).
Det är Anden som förverkligar Guds fullkomliga syften genom ofullkomliga människor!
Hur det sker är en gåta, men att det sker är en bergfast verklighet.
