”Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.”
Johannes 5:24
”Evigt liv” är Kristi Andeliv i mig, förmedlat till mig när jag ständigt ”hör” hans ord, som är ”Ande och liv” och lever i ständig tro, dvs i ständigt totalt beroende av min himmelske Fader.
Då har jag gått över från ”döden” – det oberoende egenlivet, till ”livet” – Kristi Andeliv och drabbas inte av ”domen”.
Denna död är också något konstant. Paulus säger om sig själv: ”Jag dör varje dag.” Med andra ord, i samma ögonblick som jag slutar dö, slutar Kristus att leva i och genom mig.
Därmed är det tydligt att ha ”evigt liv” inte är något statiskt, utan en dynamisk pågående process, där vi fortsätter att höra och tro och dö. Med andra ord, i det ögonblick vi slutar höra, dör tron och tillsammans med den, även evigt liv. Och i det ögonblick jag vägrar att dö från mig själv, kan Kristus inte uppenbaras i mig.
Endast i denna pågående process är Romarbrevet 8:9 min verklighet: ”Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.”
När ”Guds Ande” ständigt invaderar mig och formar Kristi hjärtelag: ”Kristi Ande” i mig, är jag inte längre ”i köttet” – lever inte längre mitt oberoende egenliv, tillfredsställer inte mig själv, utan jag lever ”i Anden” – lever i ande-förening med Kristus och lever för att manifestera Honom, för att tillfredsställa min himmelske Fader, genom att ”ledas av Anden” som ett äkta Guds barn.
Jesus Kristus, Guds Son, levde varje steg av sitt liv här i ”köttet” enligt ”Guds Ande” och omvandlade därigenom ”Guds Ande” till ”Kristi Ande”: den segerrike Människan Jesu Kristi ande-lag.
Genom sin död och uppståndelse gjorde han sin egen segerrika ande-natur tillgänglig för oss för att vi skulle bli segrare som honom, när vi lever i kontinuerlig gemenskap med honom.
