”Jag vill alltid prisa Herren, hans lov ska ständigt vara i min mun.”
Psalm 34:3
”Jag vill upphöja dig, min Gud och kung, och lova ditt namn för alltid och för evigt. Jag vill lova dig varje dag och prisa ditt namn för alltid och för evigt.”
Psalm 145:1-2
Den som lovprisar och tillber alltid, lever alltid och för evigt!
Människan skapades att tillbe. När tillbedjan dör, dör människan.
Tillbedjan är kärlekens brinnande eld till Herren, vår Skapare. Utan den elden är vi bara stoft och kommer en dag att vända åter till stoft.
Men om Andens eld brinner i oss med outsläcklig låga är vi ande-människor och Guds kärlekseld kommer en dag att omskapa våra dödliga stoft-kroppar till likhet med Jesu Kristi odödliga uppståndelsekropp.
Synden har gjort oss totalt självcentrerade och självupptagna och den som lever så är likt en avbruten gren, dömd att vissna, förtorka, kastas i elden och brännas upp, säger Jesus.
Men om vi lever i oavbruten kontakt med livets Källa, liknar vi ett träd som är planterat vid vattenbäckar som bär frukt i rätt tid och vars löv aldrig vissnar.
Det primära beviset på ett rätt förhållande till Herren är den kärlekens hängivenhet till honom som föder tillbedjan. Strömmarna av levande vatten ur vår ande ger alltid upphov till lovsång och tillbedjan. Den Helige Ande är tillbedjans Ande.
Det ögonblick vi föds på nytt, föds lovsången i vårt innersta: ”Han drog mig upp ur fördärvets grop,upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta, han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många ska se det och frukta och förtrösta på Herren.” (Ps.40:3-4)
Tillåt aldrig den sången att tystna i ditt inre, ge den ständigt ny näring genom Guds Ord, din personliga bönegemenskap med Herren och församlingsgemenskapen. Ha alltid Jesus inför din inre blick, så kommer beundran och lovsång till honom alltid att finnas i dig.Då kommer folk omkring dig förvånas över att ditt ansikte alltid lyser, också när alla andras är mörka och dystra: ”De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver inte rodna av skam.” (Ps.34:6)
