”Störst är kärleken.” (1 Kor.13:13)
”Gud är kärlek.” (1 Joh.4:7-8)
”Jag är viss om att inget ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.”
(Rom.8:35-39);
Vårt största behov är en uppenbarelse som för oss in i en process där vi förvandlas till delaktighet av universums största verklighet och kraft: Guds kärlek.
Vi börjar inte förstå vad kärlek är förrän vi är födda av Gud. Kärlek är Guds grundläggande Ande-natur och tills vi är Ande-födda av Gud, vet vi inte vad sann kärlek är.
Guds kärlek utgjuts i våra hjärtan i samma ögonblick som vi föds på nytt, men vi vet inte vad det verkligen är, förrän vi har gått igenom dödsprocessen som befriar oss från ”den gamla människan” (Rom. kap. 6) och ”lagen” (Romarna kap. 7): som inkluderar den djupa ångesten i att bli tömd på all vårt självförtroende, egenförmåga och egenrättfärdighet och därmed har kommit in i Andens liv (Rom. kap. 8).
Kärlek är en andlig verklighet och för att äntligen förstå vad gudomlig kärlek är, måste vi först ha fått del av ”gudomlig natur, efter att ha ”kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen” (2 Pet.1:3-4), och ha gått igenom den process som beskrivs i verserna 5-7: ”Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla människor.”
Kärleken är gudomlig och utan att vara delaktiga av den gudomliga naturen kan vi inte veta vad den är. Detta inbegriper att allt som inte är av gudomlig kärlek måste bankas ut ur oss genom stor nöd och Guds kärleksnatur måste invadera varje aspekt av vår varelse, så att det inte bara blir vår grundläggande verklighet utan vårt faktiska liv.
