”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.”
Gal.2:19-20
”Jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.”
(Apg.20:24)
Vad är meningen med dessa radikala ord?
Självmedvetenhet och självförverkligande har ersatts av Kristusmedvetande och Kristusförverkligande!
Syndafallets förbannelse, som ledde till ständigt slaveri, var att självmedvetandet vaknade i människan, ingjutet av sataniskt självförverkligande och självcentrering. Detta är den andliga döden som resulterar i ett slaveri av självcentrerad självmedvetenhet under ”härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn” (1/.).
Människan skapades och designades för att leva i Gudsmedvetandets barnsliga frihet: det andliga livets innersta verklighet.
Djävulens ande producerar självmedvetandets slaveri, Guds Ande skapar Kristusmedvetandets frihet.
Kristus levde i Fadersmedvetandets konstanta frihet, aldrig förslavad av några behov av
självförverkligande eller självtillfredsställelse, eftersom hans enda mål var att ära sin himmelske
Fader och tillfredsställa honom (2/.). Han var inte heller förslavad av sin omgivnings åsikter eller krav, utan var fri från människofruktan, eftersom han inte behövde deras beröm och bekräftelse (3/.). Därför var han helt fri att uppfylla det gudomliga syftet med sitt liv (4/.).
Detta är den härliga frihet som Kristus dog för att föra oss in i. Korset är slutet på den självcentrerade, självmedvetna ”gamla människan”, och kraften i Kristi uppståndelse-Ande lyfter oss upp ur egenlivets bedrövliga träsk in i Kristus-livets himmelska härlighet, genom att invadera oss med en Kristus-centrerad Ande som förhärligar honom.
Guds Ande är Kristusmedvetandets eld, kärleken som blev utgjuten i människors hjärtan på pingstdagen, och förvandlade dem till Kristuscentrerade vittnen i en värld förslavad av självcentrerad självmedvetenhet.
(1/. Ef.2:2); (2/. Joh.7:18; 8:29); (3/. Joh.5:44); (4/. Joh.6:38)
