”Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder.”
Romarbrevet 8:29
Frälsningens syfte och mål är inte vår frälsning!
Gud, Fadern, har bara ett mål och syfte med skapelsen och frälsningen: Hans enda tillfredsställelse – Hans älskade Son.
Syftet och målet med pånyttfödelsen och dopet i den Helige Ande och följaktligen för all andlig tjänst är att forma Guds Son i människan (1/.).
Den Helige Ande kom över Maria för att forma Guds helige Son i hennes moderliv. Gud anförtrodde henne och hennes man sin Son, och deras ansvar var att ta hand om detta barn tills han blev en mogen man och kunde fullfölja kallelsen och syftet med sin ankomst till jorden.
På samma sätt formas Guds Son i oss i pånyttfödelsens under. Gud anförtror sin Son till dig och mig och förväntar sig att vi på ett ansvarsfullt sätt vårdar och tar hand om honom, så att han kommer att växa till och formas till en mogen man för att bli uppenbar i oss och kunna utföra sitt specifika syfte och verk i och genom våra liv (2/.).
Den ende som kan leva det kristna livet är Kristus: Han är vår frälsning, Han är evigt liv (3/.), Han är rättfärdighet (4/.). Helighet är Sonens karaktär som formas i oss av den Helige Ande (5/.), så att hans skönhet och härlighet lyser i våra ansikten och i vårt beteende, för att beröra och attrahera människor runt omkring oss till Honom, aldrig till oss själva (6/.).
Vi måste så fullständigt dö ut från varje egen ambition, varje självcentrerat syfte och självtillfredsställelse, så att vi bara kommer att leva för att uttrycka och manifestera Sonen, till vår himmelske Faders tillfredsställelse.
När våra önskningar och syften är ett med vår Fader, kommer vi att uppfylla hans underbara tankar (7/.), det stora syftet med våra liv, målet och syftet med frälsningen: Guds Sons förhärligande i och genom oss!
(1/. Gal.4:19; Kol.1:27-29); (2/. Ef.4:13; Fil.1:20-21); (3/. 1 Joh.5:20); (4/. Rom.3:20-21; Gal.2:16-17), (5/. Gal.5:22-23); (6/. 2 Kor.4:6); (7/. Ps.40:6)
