”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.”
2 Kor.5:17
Det finns bara två slags liv: Kristus-liv och egenliv.
”Det gamla som är förbi” är det vi ärvt av Adam: det oberoende egenlivet.
”Det nya som har kommit” är det vi ärver av Kristus: det gudsberoende Kristuslivet.
Det vi ärvde av Adam är en totalt felinriktad livsinriktning – vi har blivit felvända och går med stadiga steg mot vår egen undergång, suveränt uttryckt i Jesaja 53:6: ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg.” Detta är vår tragedi!
”Men all vår skuld (bättre: ”missgärning”) lade Herren på honom.” Detta är vår frälsning!
Vi måste förstå att vårt problem och syndens innersta väsen är detta självsvåld: vi vill gå vår egen väg, själva bestämma över och styra våra liv. Det kallas i Bibeln för ”missgärning.” Detta ord bär idén om något förvridet, något särskilt perverst. Dessutom innehåller det tanken på straffet som följer med synden. Medan vi ser den onda handlingen som en händelse separat från dess konsekvenser, ser detta ord både handlingen och konsekvensen som delar av samma sak. Det ena följer automatiskt och oundvikligen på det andra.
Vår synd och därmed ”skuld” är egentligen hela vårt förfelade och missinriktade liv, inte endast enskilda handlingar – eftersom alla onda handlingar bottnar i denna felvändhet, som är syndens egentliga väsen. Därmed gäller straffet också hela vårt liv, inte i första hand de felaktiga och onda handlingar vi gjort.
Det oerhörda, det som är Bibelns egentliga budskap, är att ”Herren lade all vår missgärning” – hela vårt missinriktade liv på sin älskade Son och straffade detta liv (alltså: inte honom – utan oss!) i Honom, dvs ”den gamla människan” (du och jag) fick sin dödsdom och därmed sitt straff, på korset i Kristus!
Denna ofattbara identifikation med oss och hela vårt förvända liv uttrycks så här i Psalm 38:3-5: ”Dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig. Jag har inget helt i min kropp på grund av din vrede, ingen frid i mina ben på grund av min synd. Min syndaskuld (egentligen ”missgärning”) går mig över huvudet, den tynger mig som en alltför tung börda.”
Läs gärna hela denna märkliga messianska psalm (tillsammans med psalm 69!), som avslöjar de oerhörda djupen i Kristi lidandeskval och förundras, tacka och tillbe Kristus som ”Gud gjorde till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli Guds rättfärdighet” (2 Kor.5:21).
Och byt tacksamt ut hela ditt gamla, förfelade egenliv mot hans fullkomliga (gudomliga, Ande-fyllda), rättfärdiga (rättvända, gudsberoende) liv!
