“Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.”
1 Petrus 2:25
Jesus, din själs “herde och vårdare”, är din själs Älskare och Läkare.
Det talas ofta om fysiskt helande, och det har sin plats, men det finns ett helande som är oerhört mycket viktigare och dessutom mycket mer komplicerat än det fysiska: det själsliga helandet.
Jesus, som själv är människa, känner våra själar bättre än någon annan, eftersom han dessutom är vår Skapare, och ingen berörs så djupt av vårt själsliga lidande som han: ”När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem (”greps han av medömkan med dem”), för de var härjade och hjälplösa som får utan herde.” (1/.)
Ingen annan kan därför ställa rätt diagnos på våra problem eller läka våra djupa själsliga sår och defekter så som han, därför att han inte gör det utifrån, utan inifrån. Han gör våra problem och sorger till sina och lider själv med oss, lider sig in i våra smärtor och bär dem tillsammans med oss tills vi är fullt läkta. ”I all deras nöd led han nöd, hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte upp dem och bar dem ständigt i forna dagar,” läser vi i Jesaja 63:9.
För vår Frälsare innebar detta ett själsligt lidande med en vånda som ingen annan någonsin haft, något som beskrivs oerhört målande både i Gamla och Nya Testamentet: ”Förbarma dig över mig, Herre, för jag är kraftlös. Hela mig, Herre, för jag är förskräckt i mitt innersta, min själ är skräckslagen. Herre, hur länge? Kom tillbaka, Herre, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull! I döden tänker ingen på dig. Vem tackar dig i dödsriket? Jag är så trött av mitt suckande. Varje natt fuktar jag min bädd, jag dränker min säng med mina tårar.” (2/.);
”Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, för jag är i nöd. Skynda dig, svara mig! Kom till min själ, återlös den, friköp mig från mina fiender. Du känner den skymf, skam och vanära jag får utstå. Du ser alla mina ovänner. Förakt har krossat mitt hjärta, jag är sjuk. Jag hoppades på medlidande men fick inget, på tröstare men fann ingen. De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst.” (3/.);
”Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest och sa till dem: ’Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig.’” (4/.);
”Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.” (5/.)
Hur orkade Jesus gå igenom all denna vånda?
”Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds” läser vi i ett av Gamla Testamentets märkligaste kapitel. (6/.)
I sitt inre såg Jesus resultatet av sin oerhörda vånda och visste att den skulle leda till att du och jag blev frälsta, helade och upprättade från allt det tjuven åstadkommit i våra liv, som bara kommit för att ”stjäla, slakta och döda”, och att vi istället skulle få det överflödande och alltigenom friska gudomliga liv han kommit för att ge oss.
Den mäktiga kärleken till dig bar din själs Älskare igenom allt han måste gå igenom för att kunna hela och upprätta dig som person!
(1/. Matt.9:36); (2/. Ps.6:3-7); (3/. Ps.69:18-22); (4/. Matt.26:37-38); (5/.Luk.22:44); (6/. Jes.53:11)
