”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.
Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.”
Johannes 15:4-5, 9
Grenen har ingen egen existens: den definieras helt och hållet av trädet och bestäms av sin relation till det. Den kan omöjligen definiera sig själv, inte heller existera oberoende av trädet. Självförverkligande är för den fullständigt motsägelsefullt och omöjligt, den existerar enbart för att förverkliga trädet och bära dess frukt.
Så förhåller det sig också med oss människor. Vi har ingen egentlig egen existens. Jesus är ”Människosonen” – den sanna människan: vi definieras helt och hållet av honom och bestäms av vår relation till honom. Vi kan omöjligen definiera oss själva och inte heller existera oberoende av honom som sanna människor.
Självförverkligande är en självmotsägelse – det är vår död. Att vilja vara oberoende av honom är att gå mot allt större tomhet och slutligen till sin undergång. Vår bestämmelse är Kristus och vi finns till för att förverkliga honom och uppvisa hans karaktär, Andens frukt.
Att vi ändå ”lever” – ändå finns till – beror uteslutande på Guds godhet: han vill ge oss alla en chans att återknyta vår grundläggande livskontakt med vår personlighets ursprung och källa, det som på Bibelns språk kallas ”frälsning”.
Utan Kristus är vi levande döda, falska människor, och slutet på vårt oberoendes bana är en obeskrivlig existentiell ångest: en total tomhet som gnager, fräter och värker i evighet, likt ett infekterat, oläkligt jätte-sår.
Man skulle bildligt sätt kunna säga att grenens livslag är en allt genomgripande kärlek till trädet som binder fast den vid stammen.
Vår livslag är att ”älska Herren vår Gud av hela vårt hjärta och av hela vår själ och av hela vår kraft.” Den kärleken binder oss fast vid Jesus och då strömmar hans gudomliga liv in och formar hans underbara karaktär i oss.
Vi blir definierade av honom!
