”Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.”
(Heb.12:9-10)
Gud är vår andes Far som fostrar sina älskade barn.
Vad är målet för hans fostran?
”Så att vi får leva!”
När vi föddes av honom fick vi del av hans liv, Andens liv. Men det står under ständig attack både utifrån, från vår demoniska omgivning, och inifrån, från vårt ”kött”.
Faran finns alltså att vi dör andligt om vi inte underordnar oss hans fostran, för då tar ”köttet” över och om vi ”lever efter köttet kommer vi att dö. Men om vi genom Anden dödar kroppens gärningar kommer vi att leva” (1/.).
Målet för hans fostran är alltså att vi ska bli starka i anden så att vi kan övervinna vårt kött och drivas av Anden. Allt Guds handlande med oss har detta enda mål: att vi ska ”leva i anden, leva andligt, som Gud lever” (2/.).
Han fostrar oss alltså ”för vårt bästa.”
Det bästa som kan hända oss är vår helgelse, dvs hela vår ande, själ och kropp invaderade och genomsyrade av Guds Ande (3/.): att avskiljas från allt annat ande-inflytande för att endast konstitueras, formas och präglas av Guds Helige Ande.
Det innebär ett djupare, mer intimt deltagande eller mottagande, bortom bara fysiskt mottagande. Målet är att vi ska ”få del av gudomlig natur” säger Petrus, dvs Guds heliga Ande-natur: helighet är andlighet. Vi har fått allt ”vi behöver för liv och gudsfruktan” genom pånyttfödelsen, allt vi behöver för att leva det andliga livet, men det måste genomtränga och prägla hela vår varelse (4/).
Det innebär att all ”köttslighet” – all egenförmåga och prestation – måste utrotas eftersom det andliga står totalt utanför all mänsklig möjlighet och prestation: ”jag vet att i mig, det är i mitt kött bor inte något gott” = inte något andligt, inte en gnutta andlighet (5/.).
Innan vi har kommit till denna avgörande insikt, kan det andliga livet inte bryta fram.
Varje egenförmåga och egen prestation blockerar och hindrar effektivt det andliga livs-flödet.
När Anden fritt flödar fram i våra liv blir helighet lika naturligt som att andas!
(1/. Rom.8:12-13); (2/. 1 Pet.4:6); (3/. 1 Tess.5:23); (4/ 2 Pet.1:3-4); (5/. Rom.7:18
