”Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.”
(1 Kor.2:11).
Guds djupaste och mest grundläggande verklighet är Hans Ande och människans djupaste och mest fundamentala verklighet är hennes ande.
Eftersom människan grundläggande är andlig, kan hon inte utveckla en sann identitet om inte hennes ande görs levande genom pånyttfödelsen.
När Guds djupaste verklighet förenas med vår djupaste verklighet när vi föds på nytt börjar vi förstå vilka vi egentligen är som människor skapade till ”Guds avbild och likhet”, och vårt yttre, fysiska och synliga liv får en inre, andlig, orubblig och evig grund: Gud själv.
Vår ande är kärnan i vårt väsen, vår ”inre människa” (1/.), vår innersta verklighet som person.
I vår ”yttre människa”, själ och kropp, kan vi bara utveckla en ytlig och fluktuerande identitet, beroende av yttre faktorer och omständigheter.
Genom pånyttfödelsen har vårt innersta förenats med den innersta verkligheten hos Guds Person, den Helige Ande, och Jesus Kristus själv har blivit vår grundläggande, inre verklighet: vi finner oss själva ”i honom” (2/.), hittar vår sanna identitet i Honom, och ett dubbelt medvetande föds i oss: Kristusmedvetande och autentiskt självmedvetande.
Kristi identitet är evig och orubblig och när jag är ”i Kristus” och ”Kristus i mig”, blir hans identitet min identitet.
Det Kristus-centrerade livet frambringar Kristusmedvetande som är perfekt självmedvetande: allt jag någonsin var tänkt att vara är dolt i honom från evighet och när jag lever det dolda livet ”med Kristus i Gud”, fortsätter Guds Ande att uppenbara Honom i mig, och en stark Kristus-identitet formas i mig: ”Kristi sinne” (3/.).
Allt eftersom jag ständigt blir förnyad i mitt sinne genom Anden, blir den identiteten djupare och starkare tills ingenting kan skaka den.
Utan en stark andlig identitet blir vi offer för bedrägeri i en bedräglig värld!
(1/. Ef.3:16); (2/. Fil.3:8); (3/. 1 Kor.2:16)
