”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp.”
Johannes 15:4-6
Människan skapades och formades för gemenskap och förening: att leva i beroende-full förening med en annan och på så sätt nå sin persons fulla blomning och mognad.
Oberoende är döden för människans sanna personlighet – en person kan bara existera och utvecklas i relation med en annan. Detta är livets grundläggande faktum.
Den enda person som vi medvetet måste välja att ge upp oss själva till, för att förenas i en djup andlig förening med Honom, är Jesus Kristus, ingen annan.
Endast i ande-förening med Jesus Kristus kan vi bli vad vi är avsedda att vara. Han är vår
bestämmelse, den enda fulländade och fullständiga människan, och vi kan bara bli fulländade och fullständiga män och kvinnor i Honom (Kol.1:29).
Människan skapades för en oerhörd härlighet, skönhet och storhet och det kan bara finna sitt förverkligande i Herren Jesus Kristus.
Synd är oberoende, vårt försök att bli något i oss själva, vilket bara kan resultera i den slutgiltiga förstörelsen och undergången av vårt sanna jag.
Vi kan bara hitta vårt genuina och unika jag i Jesus Kristus – Han är det sanna Livet, utanför Honom härskar döden!
