”Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom.”
Johannes 7:24
”Jag vill att ni ska veta vilken kamp jag har för er..”
(Kol.2:1)
Ser du din besvärliga medmänniska som ett irritationsmoment, ett hinder för förverkligandet av dina ambitioner, ”ett hopplöst fall” etc – eller som en dyrbar person, en ovärderlig juvel, som Jesus offrat sitt liv för att vinna?
Hur bedömer du dina medmänniskor – efter resultat eller förutsättningar? Det du bara ser för ögonen eller den vånda och kamp de kanske gått eller går igenom?
Du ser två bord: ett snett, skrangligt och eländigt, som nätt och jämt håller ihop och säger: ”Vilken usel klåpare har åstadkommit detta?”
Sedan ser du ett annat bord: perfekta vinklar, fantastiska ytor, stadigt och bra på alla sätt och tänker: ”Woow, vilken mästare, vilken skicklighet – ett sånt bord!”
Men vad var förutsättningarna? Vilket slit och möda ligger bakom?
Den ene fick knotiga, vridna träbitar, rostiga spikar och trasiga verktyg, kämpade och slet för sitt ”bord”, medan den andre fick perfekta, väl-sågade plankor av finaste träslag, de bästa verktygen, jättebra ritning och arbetet gick som en dans.
Vem förtjänar mest beröm?
Vi väljer inte vår bakgrund, våra föräldrar, personlighet, omständigheter osv-osv.
För somliga är livet ett oavbrutet stretande i motvind, medan andra glatt seglar framåt i medvind.
När Kristi kärlek har fått invadera ditt hjärta, ser du dina medmänniskor med hans barmhärtiga ögon, försöker leva dig in i deras livssituation och älskar dem med samma osjälviska agape-kärlek som han.
Ditt inre berörs av deras situation, inte med irritation eller förakt, utan med djupaste medömkan och empati.
Det är mycket enklare och bekvämare att avfärda en medmänniska med orden ”sådan är han/hon” än att leva sig in i hans/hennes djupa problematik för att lida och kämpa tillsammans med den personen tills Kristus tagit gestalt i honom/henne.
Be-döm inte – med-ömka och med-kämpa istället!
