”Er prydnad ska inte vara yttre ting, utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.”
1 Petrus 3:3-4
Vad ser du när du betraktar en annan människa, bara det yttre – eller ser du djupare än bara skinnet?
Du man!
När du ser en kvinna – hur reagerar du då?
”Woow, vilken kvinna – henne skulle …..” eller, ”hon var inte mycket att hänga i julgranen.”
Och du kvinna!
När du ser en man?
”Oj, vilken snygg karl – honom skulle …. eller, ”njaa, han såg inte mycket ut för den här världen.”
Bibeln vill hjälpa oss att se och tänka lite djupare.
Människans yttre skönhet är tillfällig, likt en vacker blomma som snart vissnar och dör – men hennes inre har ett evigt och oförstörbart värde.
Den där vackra kvinnan kan vara en riktig ragata och den snygge karln en hård och själviskt typ, eller tvärtom de kan vara de vänligaste och mest godhjärtade personer man kan tänka sig – vem vet?
Bara Gud, och han imponeras inte av vår yttre gestalt förklarade han för Samuel, när denne blev skickad att smörja en kung över Israel – ”en människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.”
Det leder till nästa fråga!
Hur reagerar du när du möter en människa som livet har handskats hårt med, kanske besviken och negativ, hård och bitter eller uppgiven och orkeslös?
Ser du bara den vanställda människan eller den dyrbara diamant hon är ämnad av Gud, Skaparen, att vara? En ädelsten begravd i smuts och sopor är fortfarande en dyrbar ädelsten – men den behöver lyftas upp ur sitt elände, rengöras och putsas upp så att den lyser med all sin skönhet.
När Jesus såg sådana människor läser vi att han greps av ett djupt medlidande med dem – så djupt att han blev ett med vårt elände och led igenom det på korset för att oskadliggöra de onda makter som vanställt oss och skapa en ny människa med hans eget kärleksfulla och barmhärtiga hjärta.
Han såg vilken oerhörd skönhet vi är skapade att äga och han var villig att betala priset för att ge den tillbaka till oss.
Vi behöver lära oss att se på våra med människor med Jesu barmhärtiga och kärleksfulla ögon och vara villiga att bli Jesu händer som lyfter upp dem ur deras elände och kämpar i hans Andes kraft för att de ska återställas till att bli dem de av evighet är ämnade till.
Hur ser du på dina medmänniskor?
