”Gud har inte gett oss modlöshetens (försagdhetens) ande, …”
(2 Tim.1:7)
”Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.”
Lukas 22:44
”Försagdhet” – grekiska ’deilia’ innebär en enorm rädsla för förlust, för att misslyckas; en oerhörd prestationsångest; existentiell ångest: ande-ångest
Det handlar om den dödsfruktan som bor i djupet av den fallna människans hjärta, vårt krampaktiga ångestgrepp om livet pga att vi står under dödens välde.
Vi existerar, men lever inte i egentlig och absolut mening. Det liv vi lever – det enbart fysiska – är underlagt döden och går obevekligt mot sitt slut och det skapar en enorm ångest. På djupet anar vi att det finns ett absolut, oförstörbart och odödligt liv som vi är skapade för, men inte förmår prestera eller åstadkomma.
Därför blir existensen en prestation ett försök att bevisa att vi verkligen lever. Vi måste skaffa upplevelser som ger en förnimmelse av det ”mer” som vi anar finns någonstans.
Det är identitetslöshetens ångest inför livet: vi vet inte vem vi djupast sett är och därför inte heller vad vi egentligen förmår. Därför måste vi försöka skaffa oss en identitet, en image.
I detta krampaktiga grepp om livet finns en infernalisk stolthet: egenlivets djävulska självhävdelse och självbevarelse (1/.), som bär en egendomlig visshet om sin egen undergång på djupet, vilket frambringar denna oerhörda ångest.
Detta är ”navelsträngen” till det gamla livet. Och så länge den finns kvar tillhör vi fortfarande den gamla ”Adams-mänskligheten” och uppför oss som sådana – även om vi bär det nya livet inom oss!
Det är denna självupptagenhetens ”slöja” som döljer Kristus för oss, så att vi inte kan se Honom och förvandlas till Hans avbild, för så länge vi primärt ser oss själva, kan vi aldrig bli verkligt ”seende” (2/.)!
Det var detta helvetiska ångestgrepp – ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” – som Kristus gick in i och tillintetgjorde på korset, för att lösa oss ut ur det in i sin frihet (3/.), den ”navelsträng” som Han klippte av och den slöja som Han slet itu för att öppna upp det gudomliga livsflödet och den himmelska verkligheten för oss.
(1/. Matt.16:25); (2/. 2 Kor.3:16-18); (3/. Heb.2:14-15)
