”Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.”
(Gal.5:25);
” Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”
(2 Kor.4:18)
De allra flesta kristna har aldrig brutit igenom till den Yttersta Verkligheten, dvs den Andliga Verkligheten.
Man lever instängd (likt alla andra människor!) i den psyko-fysiska verkligheten, trots att man bär på den Andliga Verkligheten i sitt hjärta (om man verkligen är född på nytt!) och förnimmer emellanåt glimtar av denna, när man blir ”berörd” av Guds Ande, vilket för det mesta sker i ”ett starkt möte” – men man lever inte i denna verklighet, den har inte brutit igenom i ens liv och blivit den egna, personliga, förblivande och allt dominerande verkligheten.
Att ha ”liv genom Anden” är grunden, pånyttfödelsen, att ”vandra i Anden” är det kristna livet – men för alltför många är det inte ”Anden” som leder, genomsyrar och dominerar det vardagliga livet utan ”köttet” och den yttre, synliga verkligheten, inte den osynliga: den är som ”skuggor” för de flesta kristna, men inte verklighet.
De har blivit ”berörda” av denna Verklighet och bär på en längtan efter den, men den har inte brutit
igenom i dem och de in i den.
Därför lever de i GT:s längtan och inte i NT:s uppfyllelse.
Det är en sak att förnimma den Andliga Verkligheten, en helt annan sak att ha brutit igenom till den och leva i den.
Vad innebär då detta ”genombrott”?
Man skulle kunna kalla det för en invasion: att den Helige Ande får bryta igenom inifrån och ut, alltså inifrån vår ande, ut i vår själ och sedan i vår kropp.
Det innebär en daglig kapitulation och överlåtelse till lydnad för Kristus, tills hans herravälde är fullt etablerat i hela ens varelse.
Har du brutit igenom till den andliga verkligheten?
