”Amen, amen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.”
Johannes 5:24
Vi måste förstå att det andliga livet, ”det eviga livet”, är något dynamiskt, något pågående, inte något statiskt.
Det handlar alltså inte om att tillfälligt höra och tro, utan om ett ständigt pågående hörande och troende: om vi alltså ständigt hör Jesu ord och kontinuerligt tror på honom som har sänt honom, förblir vi i ande-gemenskap med honom och får ständigt del av hans livsflöde, det eviga livet.
Det är ett andligt livsflöde, som Jesus klart visar i Johannes 15: han är vinträdet och vi är grenarna. Vi får del av flödet av liv från honom när vi ”förblir”: ständigt är i kontakt med honom genom att hans ord ”förblir” i oss, inte tillfälligt eller då och då är i oss (läs v.4-7).
Vi måste lägga märke till varningen i vers 6: ”Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.” Det går alltså inte att ha relationen till Jesus som något då och då: det är ett ständigt, minut för minut förblivande i honom, något dynamiskt och levande, inte statiskt.
Exakt samma sak betonar Jesus i Johannes 8:32-33: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni ska förstå sanningen, och sanningen ska göra er fria.” Sanningen om det eviga livets oerhörda verklighet är något som ständigt måste förnyas och fördjupas i oss, genom att vi ”förblir” i hans ord och ständigt tar emot ny uppenbarelse och förståelse av detta liv och ständigt lever ut det på ett nytt och fräscht sätt.
Gårdagens uppenbarelse och förståelse av denna verklighet räcker inte för det liv jag ska leva idag. Israels barn i Gamla Testamentet måste varje dag gå ut och samla in färskt manna, ”brödet från himlen” – en bild av Jesus, det eviga livet. De kunde inte spara dagens manna till morgondagen, då härsknade det och det kom maskar i det.
Vi måste alltså ständigt uthålligt löpa framåt i det lopp som vi har framför oss med blicken fäst på Jesus (Heb.12:1-2).
Det ögonblick vi stannar, stagnerar vi!
