“Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.”
1 Mos.22:9
Akedah (hebreiska), eller Isaks bindande, är ett viktigt ögonblick i den judiska tron. Det illustrerar villigheten hos Guds efterföljare att lyssna på och lyda hans bud. Abraham lydde Gud och Isak lydde Gud och sin far Abraham. Så Skriften vittnar om att Isak var i full samstämmighet med sin far i att tjäna Gud.
Vad representerar Isak?
Det dyrbaraste Abraham ägde: ”Tag din son Isak, din ende son som du älskar, och offra honom.”
Och Abraham lydde – men inte bara han – Isak var också villig att bli offrad – han lät sig bindas!
Vad är det dyrbaraste du och jag äger – ja, i slutändan, det enda vi har?
Vårt eget liv!
Både Abraham och Isak var villiga att offra sin framtid – allt som representerade det dyrbaraste och käraste på jorden!
Men Hebreerbrevet 11:19 säger något mycket märkligt: att Abraham bildligt talat återfick sin son Isak från de döda!
Den här berättelsen har många bottnar: den pekar på Gud som i kärlek till oss ”utgav sin enfödde Son” – och på Kristus som i kärlek till sin Far och i fullständig lydnad för honom lät sig spikas fast på korsets offeraltare (1/.).
Men den har också sin tillämpning på oss!
Är vi villiga att offra allt, ja, mista vårt eget liv?
Varför skulle vi vara det?
Svar: bara den som mister allt, vinner allt!
”Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det.”
Fadern gav upp allt, Kristus gav upp sitt liv – för att vinna allt: hela den förlorade mänskligheten, lika värdefull för Fadern som hans älskade Son, lika värdefull för Kristus, som hans eget liv!
Och vi måste ge upp vårt förlorade liv, för att vinna det dyrbaraste som finns – det eviga livet: Kristus, han som dog och uppstod och lever i evighet!
Också vi måste gå igenom död och uppståndelse för att leva i evighet! Ingen annan väg finns!
I lydnad mot Gud måste vi vara villiga att låta oss bindas på vårt offeraltare!
(1/. Joh.14:31)