”Jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom, ..”
Filipperbrevet 3:8-9
Har du funnit dig själv – ditt autentiska jag?
Tills du har gjort det bär du på en inre tomhet och drivs av inre omedvetna krafter eller religiösa makter att spela olika roller – likt en kameleont som skiftar färg efter omgivningen. Orsaken är att du egentligen inte vet vem du djupast sett och innerst inne är: ditt autentiska jag är dolt för dig och gäckar dig ständigt.
Hundratals böcker har skrivits om hur vi kan finna det och alla österländska religioner inklusive New Age lockar oss med samma mål: att förverkliga sig själv med olika metoder – ett utmattande ekorrhjul som inte för någonstans.
Vi kan nämligen aldrig finna oss själva i oss själva, inte heller i naturen eller i någon mystisk andlighet – allt detta är bara ett enda stort bedrägeri, och att försöka förverkliga sig själv utifrån sig själv är att drivas allt längre in i en återvändsgränd som bara blir mörkare och mörkare och slutar i total förtvivlan.
Paulus trodde att han hade funnit och förverkligat sig själv i en sträng, lagisk religiositet och bar på ett enormt självförtroende och en oerhörd stolthet över sin judiskhet och självgjorda fromhet – tills han träffades av det fullständigt avslöjande ljuset från Kristus. Då insåg han att allt som varit det käraste och värdefullaste för honom var rena rama avskrädet – värt att kastas på sophögen!
Hur kunde han komma till en så radikal omvärdering av sitt liv?
Han fick en glimt av ”den skönaste människan” som någonsin vandrat på jorden, ja, den enda helt autentiska människan någonsin – och han såg något ännu viktigare och avgörande för sig själv: mitt autentiska jag ligger dolt i honom! Endast i honom kan jag finna mig själv – inte genom mina egna religiösa ansträngningar eller några slags metoder – utan någon som jag i ödmjuk tro får ta emot – och när han föds in i mig genom den Helige Ande, börjar mitt autentiska jag ta form i mig.
Men det innebär också som Paulus säger i vers 10-11, att jag måste gå igenom en dödsprocess, där jag befrias från alla falska bilder som präntats in i mig och kläds av alla falska roller jag spelat, för att jaga framåt mot det äkta Kristus-livet (v.12-14).
Det är en livslång resa, och ju mer han får ta gestalt i mig desto mer befriad blir jag till att vara helt och fullt mig själv i varje situation i nuet: ett skönt slut på både självförverkligandets ekorrhjul och falskspelets kameleont-liv!
