DEN AVGÖRANDE FAKTORN

”Ta vård om er ande.”
Malaki 2:15-16
Två gånger i dessa verser förmanar Gud sitt folk att göra samma sak: att ivrigt vakta, bevara och skydda sin ande.
Varför är detta så oerhört viktigt och avgörande?
Vår ande representerar vår grundläggande natur. Därför bestämmer vår andes tillstånd resten av vårt
väsen och liv. Som vår ande är, kommer vi att vara och leva: om vår ande är mörker, kommer vårt totala liv att vara mörker, och om vår ande är ljus, kommer hela vårt liv att vara en vandring i ljuset ”som ljusets barn” (1/.).
Vi måste tillåta Guds ord att tränga igenom och döma ”hjärtats uppsåt och tankar”: våra andliga motiv och syften (2/.). Dessa är de innersta passionerna och krafterna som formar våra tanke-processer, mål, syften och önskningar och om de inte invaderas och helgas av den Helige Ande, kommer våra tankar, känslor och beslut att bli orenade och ur spår med Guds tankar och syften.
Det är därför Paulus ber att hela vårt väsen ska renas genom Guds kraftfulla helgelseprocess så att vår ”ande och själ och kropp bevaras hela och utan fläck” (3/.).
Denna process börjar i vår ande, eftersom den bestämmer resten av vårt väsen: vår själ och kropp. Vi behöver ständigt ”förnyas till ande och sinne” (4/.) genom Guds ord, så att vår förståelse av ”den nya människans” andeliv blir klarare och skarpare, och vi blir så starka i anden att vi också kan vandra i Anden och besegra varje köttsligt begär.
Vi behöver också ständigt be: ”Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.” (5/.).
Vårt andliga liv är så värdefullt, men också sårbart. Vi utsätts oupphörligt för ondskefulla och listiga attacker från ondskans osynliga andevärld, och ingenting får tillåtas att orena vårt inre.
Därför måste vi mycket definitivt överlämna vår ande i Herrens hand, så att han blir vår fasta klippa, vår borg och vår frälsning (6/.).
(1/. Ef.5:8); (2/. Heb.4:12); (3/. 1 Tess.5:23); (4/. Ef.4:23; Rom 12:2); (5/. Ps.139:23-24); (6/. Ps.31:3-6)