”Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.”
(Ef.1:9-10);
”Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.”
(1 Kor.15:25)
Vi kan inte förstå mäns och kvinnors liv, omständigheter, problem och lidanden i den här världen, om vi inte varseblir den enorma strid som rasar i den osynliga världen gällande det individuella livet och personen hos var och en som är född på denna planet.
Och vi kan inte förstå denna strid, se på den på rätt sätt och uthärda dess påverkan på oss som människor, om vi inte inser att dess yttersta syfte och resultat inte i första hand gäller oss, utan Jesu Kristi, Människosonens, ära och herravälde, eftersom allt, inklusive människan, skapades för hans skull (1/.).
Allt i människans liv är oupplösligt sammanflätat med Människosonen: Han är människans bestämmelse, syfte och mål, inte vi själva. Människan skapades till hans avbild, inte sin egen, för hans ära, inte sin egen. Vad som händer med oss, vårt välbefinnande eller vår ångest, njutning eller lidande, är sekundärt. Vad som händer med Jesu Kristi ära och herravälde är det primära.
Paulus satte ord på detta på ett mäktigt sätt i Apostlagärningarna 20:24: ”Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.” Han hade sin specifika roll att spela i förverkligandet av Guds underbara planer för vår värld och så förhåller det sig med varje troende.
Vi är inte frälsta för vår egen skull, utan för Jesu Kristi skull, för förverkligandet av Guds, vår Faders, yttersta plan och syfte: ”Jorden ska fyllas av kunskap om Herrens härlighet, så som vattnet täcker havets djup” (2/. Hab.2:14).
Den härligheten ”strålar från Kristi ansikte” (3/.), och kommer en dag att stråla i full härlighet från ansiktet på varje återlöst man och kvinna på den härliga nya jorden.
(1/. Kol.1:15-18; Heb.1:2); (2/. Hab.2:14); (3/. 2 Kor.4:6)
