DET HÖGSTA

”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.”
Kolosserbrevet 1:15-17
En människa kan inte leva utan ett syfte och mål med sitt liv och om vi inte vet vad som är det yttersta och högsta syftet med vår egen och hela universums existens, kommer vi att välja något lägre.
Detta lägre blir då ett självändamål, en avgud, som kommer att dominera, styra och pervertera oss i olika grad, beroende på hur nära eller långt ifrån det högsta och absoluta syftet det är.
Människan i sig själv är inte målet för sin existens, utan det är hennes Skapare och Gud, och det syftet är koncentrerat av evighet och manifesterat i tiden i Människosonen, Jesus Kristus. Inkarnationen är uppenbarelsen av Faderns hjärteönskan, manifestationen av den härlighet och skönhet som slutligen ska prägla allt (1/.).
Allting skapades för Sonens skull, för att återspegla och avbilda honom och den skapade människan är ämnad att vara det högsta uttrycket för detta Guds eviga syfte.
Om vi väljer att göra oss själva till vår tillvaros mål och syfte, dvs att vara vår egen gud, vilket var vad djävulen lurade människan till, blir vi omedelbart förslavade av den synliga världen och våra psyko-fysiska sinnen börjar styras av låga och ovärdiga lustar och begär.
Sexualiteten som är en av Skaparens finaste gåvor till människan förlorar sitt höga, gudagivna syfte och blir ett självändamål. Därmed förvrids människans förståelse och bruk av sin sexualitet alltmer: den blir enbart ett medel för självisk njutning istället för det gudomliga syftet att förena man och kvinna i en djup kärleksförening som avspeglar Treenigheten och Kristi kärleksförening med sin församling (2/.).
Ännu värre är det när människan byter ut det naturliga heterosexuella umgänget mot allt mer onaturliga uttryck för denna gudagivna gåva, vilket alltsammans är uttryck för och symptom på att människan vänt sin Skapare ryggen och trätt in på en förödande villoväg (3/.).
När den Helige Ande får fullt grepp om hela vårt väsen fylls vi av en brinnande önskan att Kristus ska bli förhärligad och upphöjd i allt vi är och gör. Det högsta blir vårt mål och han som är den Högste kommer att prägla oss med den härlighet som vi skapades för men förlorade i syndafallet.
Att leva för det högsta är det enda värdiga människolivet!
(1/. Joh.1:14; Matt.17:5); (2/. Ef.5:22-34); (3/. Rom.1:19-28; Jes.53:6)