”Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” (2 Kor.4:18)
”Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.” (Gal.5:25)
De flesta kristna har andligt liv, men lever inte ett andligt liv.
Anledningen till detta är att den osynliga, andliga verkligheten inte är den dominerande faktorn i deras liv.
Som ett resultat av syndafallet blev vi avskurna från flödet av det gudomliga, andliga livet och blev totalt dominerade av vår yttre människa: själ och kropp. Syndens andes inflytande över människans fysiska sinnen medförde en förtrollning som ledde till ett slaveri under den synliga fenomenvärlden, eftersom våra andliga sinnen dött ut.
Det ledde till en dubbel förtrollning:
1/ Vi är förtrollade av och förälskade i det vi själva är som psykofysiska varelser och har helt förlorat ur sikte den mycket större och oförstörbara skönheten i vår inre, andliga människa;
2/ Vi är helt upptagna av fenomenens synliga, fysiska värld och de tre kraftfulla begären: ”köttets begär (njutningslystnad) och ögonens begär (habegär) och högmod (begär efter makt och position)” styr allt vi är och gör som fallna varelser (1/.).
Det krävs ett djupgående verk av försoningens Ande för att bryta denna dubbla förtrollning med dess trefaldiga inflytande och för att uppenbarelsens Ande ska öppna och skärpa våra andliga sinnen, så att vårt fokus blir den osynliga, andliga verkligheten och vi kan se igenom och bortom det tillfälliga in i det eviga.
Att vända på den felaktiga ordningen som syndafallet åstadkommit kräver enorma ansträngningar och en radikal förändring av vårt fokus och våra prioriteringar. Inte konstigt att Gud uppmuntrar oss att ”begrunda hans undervisning dag och natt” (2/.) och att alltid ha vår blick riktad på Herren (3/.).
Vi måste tillåta den Helige Ande att stärka vår ”inre människa” genom att dagligen begrunda hans ord och tillbringa regelbundna stunder i tillbedjan och bönegemenskap med Herren, så att våra andliga sinnen blir skärpta att urskilja den andliga verkligheten, och vi kan bryta oss ut ur den synliga verklighetens dominans.
Detta kommer att kräva en viss ”envis” uthållighet från vår sida, eftersom det tar tid innan den ljuva gemenskapen med Gud blir vår upplevelse och den glädjefulla friheten att vandra i Anden den dominerande faktorn i livet.
(1/. 1 Joh.2:15-17); (2/. Ps.1:1-3); (3/. Ps.16:8; Heb.12:2)
