”Ni ska bli döpta i den helige Ande.”
Apostlagärningarna 1:5
Den Helige Andes dop är ett dop till ande-liv-förening med Gud, vilket bekräftar och intensifierar det som hände vid pånyttfödelsen.
Det är ett dop in i den levande Gudens närvaro, till att leva i det fantastiska härliga NU som det innebär att känna honom, inte längre som en avlägsen Någon, utan som min innersta och grundläggande verklighet, det eviga livets oerhörda verklighet (1/.), ett liv i ”gemenskap med Fadern och hans Son” i den Helige Ande (2/.).
Efter dopet i den Helige Ande behöver vi aldrig ”söka” Guds närvaro som Gamla Testamentets troende gjorde. Vi behöver inse genom Andens uppenbarelse att vi är i Guds närvaro och lära oss att alltid förbli där (3/.).
Om vi lever fysiskt, behöver vi inte försöka uppleva och känna att vi verkligen gör det, och detsamma gäller för det andliga livet. Vi ”sitter med Kristus i den himmelska världen”, vårt liv är ”dolt med Kristus i Gud”. Det är inte en upplevelse eller något vi behöver känna, det är en verklighet, ett härligt faktum!
Vi måste basera vårt liv på denna verklighet, inte upplevelsen av dessa saker eller medvetandet om Guds närvaro.
Vår medvetenhet och upplevelse av Guds närvaro är något fluktuerande, beroende på många olika faktorer, men verkligheten av hans närvaro är ett bestående faktum, klippan som vi står på (4/.).
Vi är döpta i helighet och behöver inte försöka vara heliga. Vi är heliga och behöver lära oss/öva på att vandra i helighet och renhet.
Vi är döpta i kärlek och behöver inte försöka älska. Vår nya natur är kärlek och vi behöver lära oss/öva på att älska och ta hand om människor omkring oss.
Den Helige Ande kommer med allt som Jesus Kristus gjorde tillgängligt för oss genom sin död, uppståndelse och förhärligande och gör detta till vår personliga-andliga, dagliga verklighet.
(1/. Joh.17: 3); (2/. 1 Joh.1:3); (3/. Apg 17:28, Ps.139:5-6); (4/. Jes.26:4; Ps.40:2-3 )
