”Ja, på dina domars väg, Herre, väntar vi dig. Ditt namn och din ära är vår själs längtan. Min själ längtar efter dig om natten, anden i mig söker dig, för när dina domar drabbar jorden lär sig världens invånare rättfärdighet.” (Jes.26:8-9; se också 30:18)
Vi kan endast lära känna Herren, Rättfärdigheten, genom dom!
Endast när vi blivit rättfärdiggjorda kan vi ha ”frid med Gud” (Rom.5:1), dvs leva i en harmonisk och nära gemenskap med honom, utan själv-livets ständiga störningar.
Den enda rättfärdighet som gäller inför Gud är gudsrättfärdigheten, uppenbarad och utlevd av Jesus Kristus (Rom.3:21-22), och den kan vi aldrig någonsin prestera själva, endast ta emot i ödmjuk tro.
Den tron föds inte i oss förrän all vår själv-godhet, egenrättfärdighet och egensinnighet har smulats sönder genom Guds dom över allt vi är och har i oss själva, så att vi blir beredda att släppa vårt envisa grepp om vårt eget liv och byta ut det mot Kristus (Fil.3:7-9).
När Kristus sitter på tronen i ett ödmjukt och förkrossat hjärta kan den rättfärdiggörande tron födas där av Guds Ande (Ps.51:19). Stenhjärtat med dess stolta ande måste krossas innan Guds Ande kan komma in i och göra Jesu Kristi rättfärdighet till vår rättfärdighet. Endast då kan vi börja leva det liv Gud vill att vi ska göra (Hes.36:26-27).
Herren, ”den Höge och Upphöjde”, bor endast ”hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande” (Jes.57:15).
Är vår längtan efter den djupa och äkta gudsgemenskapen tillräckligt stark för att vi ska tillåta Gud att ta oss igenom de domar som är absolut nödvändiga för att föra oss dit?
