”… ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse…”
(1 Pet.3:21)
”Ett rent samvete genom Jesu Kristi uppståndelse” – vad innebär dessa ord?
För att förstå dem måste vi koppla dem till 1 Kor.15:17: ”om inte Kristus har uppstått är ni ännu kvar i era synder.”
Vad är våra synder?
Det är vårt oberoende, falska egenliv. Korset är slutet på det: ”jag är korsfäst med Kristus – nu lever inte längre jag” (Gal.2:19-20).
Men korset är bara ”halva frälsningen” – det krävdes Kristi uppståndelse för dess fullbordan!
Genom sin uppståndelse, himmelsfärd och förhärligande fick Kristus makt att utgjuta den Helige Ande och därigenom ingjuta sig själv i oss: ”nu lever Kristus i mig” (Gal.2:20).
”Kristus i mig” är det rena samvetet!
Först när han blivit mitt liv står det rätt till med mitt liv och det är Anden som gör Kristus till min grundläggande verklighet.
”Jag skall komma till er” lovade Jesus sina lärjungar och tillade: ”den dagen ska ni förstå att jag är i er” (Joh.14:18, 20). På pingstdagen förverkligades Jesu löfte. Det var den dag då himmelen invaderade jorden, då 120 och senare 3000 personer invaderades av Guds Ande och Kristus tog gestalt i dem.
Inte förrän Kristus blivit upphöjd och satt på Guds högra sida med absolut makt i den andliga världen kunde detta ske (Apg.2:33-35; Ef.1:20-23). Det är därför Petrus, när han talat om att få ett rent samvete, fortsätter i 1 Pet.3:22: ”han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom.” Det är förutsättningen för frälsningens fullbordan, och frälsningen innebär inget mindre än att Kristus blir ”vårt liv” (Kol.3:4).
Vi kan inte ha ”ett rent samvete” förrän detta förverkligats i oss: när vi har iklätt oss ”den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet” (Ef.4:24) – då har vi ”ett rent samvete”!
