“När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.”
(1 Kor.2:1-5)
Den största faran för sanna troende, för andliga människor, är inte villoläror. De kan lätt identifieras och avfärdas.
Det farligaste är ”bra undervisning och predikan”!
Varför?
Den har en underlig och farlig attraktionskraft och inflytande över själen – nämligen att dra uppmärksamheten från HONOM – DEN ENDE som ska dra vår uppmärksamhet till sig!
Förkunnelsen och den smorde läraren eller predikanten kommer lätt i förgrunden och skymmer den enda avgörande Verkligheten: Jesu Kristi försoning.
Det vi först och främst behöver är inte god förkunnelse – det är Jesus själv vi behöver.
Därför måste all undervisning och predikan om det kristna livet ske av ett brutet och genomskinligt instrument, så att HAN inte blir skymd.
Det var detta Paulus var så rädd för. Han kände till sin förmåga: han hade en djup kunskap i Skrifterna och var en drillad och vältalig förkunnare. Men han visste att om inte Guds Ande verkade i och genom hans förkunnelse producerade den endast kunskap, inte andligt liv.
Några enkla ord framburna i den Helige Andes smörjelse och kraft gör större verkan än tusentals ord av väl strukturerad undervisning och medryckande predikan.
Det innebär inte att vi inte behöver bra och grundläggande bibelundervisning och stark förkunnelse, men att allt måste vara genomsyrat och framfört i den Helige Andes kraft som Jesus säger i Johannes 6:63: ”Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.”
Detta är också innebörden i 1 Johannes 2:27: ”Smörjelsen som ni har fått av honom förblir i er, och ni behöver inte någon som undervisar er. Hans smörjelse undervisar er om allt, och den är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.”
Johannes menar inte att vi inte är i behov av undervisning, utan att den enda undervisning vi ska lyssna till och ta in är den som frambärs i Andens smörjelse.
Vad kännetecknar en sådan undervisning?
Den är Jesuscentrerad och lär oss att ”förbli i honom”!
