“Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod.”
Heb.12:22-24
Församlingen är Sion, ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”: en manifestation av himmelen på jorden, Guds närvaro bland människors barn, den plats där man föds på nytt, vår andliga mor.
Den består av det nya förbundets människor som blivit friköpta från mörkrets välde genom Jesu blod och kommit in i Guds Rike, fått ett fullkomligt rent samvete och skapats till nya människor med sann rättfärdighet och helighet genom den Helige Ande.
De är födda av Gud och har blivit delaktiga av hans fullkomliga, gudomliga andeliv med hans kärleks-lag inskriven i sina hjärtan och är en ”församling av förstfödda” som representerar och utövar hans auktoritet på jorden.
Att vara förstfödd innebär att vara en priviligierad person, helgad och avskild åt Gud och ha tillgång till allt han äger för att göra hans rikedomar tillgängliga för andra.
Den förstfödde är också den som öppnar upp moderlivet för andra att födas, löftet om fler barn.
I tiden är församlingen ”den lilla hjorden” (1/.), löftet om den stora, oräkneliga skaran i evigheten ”av alla folk och stammar och länder och språk”, som står ”inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder” (2/.), den som öppnar upp ”moderlivet” för den stora, slutgiltiga pånyttfödelsen av alla jordens folk (3/.).
Som en andlig mor får församlingen vara med och dela Kristi födslosmärtor för att en gudsfrånvänd värld ”ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet” (4/.).
Uppenbarelsen av församlingens oerhörda storhet förvandlar radikalt vårt sätt att se på saker och ting både för tid och evighet!
(1/. Luk.12:32); (2/. Uppb.7:9); (3/. Ps.87); (4/. Rom.8:21)
