”För när Gud, för vilken och genom vilken allt är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han genom lidande fullkomna honom som för dem till frälsning.”
(Hebr.2:10);
”Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. När han sedan var fullkomnad blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom.”
(Hebr.5:8-9)
Varför behövde Kristus bli ”fullkomnad”? Var han inte redan fullkomlig?
Jo, som evig Gud i himlen var han totalt fullkomlig.
Men som människa blev hans mänskliga natur fullkomlig genom att gå igenom alla slags frestelser som en människa möter och övervinna dem, så att han förblev ”utan synd” (1/.).
Dessutom måste han att fullkomnas som Frälsare, för att kunna bli redskapet till att ”föra många söner till härlighet.” Detta kunde bara förverkligas genom att uthärda korsets lidande.
Under hela sitt mänskliga liv var han fullkomligt underordnad och lydig mot sin himmelske Fader, men han var tvungen att ta ett steg längre – ett steg som ingen annan före honom någonsin behövt eller hade kunnat ta, och ingen efter honom någonsin kommer att behöva ta: han måste vara ”lydig ända till döden – döden på korset” (2/.).
För att bli ”försoningen för våra synder” (3/.), var den syndfrie tvungen att ”bli gjord till synd i vårt ställe” (3/., så att Fadern kunde ”döma synden” i hans kropp på korset och ”utplåna våra överträdelser som ett moln, våra synder som en sky” (4/.).
Dessutom måste han utkämpa den fruktansvärda ande-striden till döds med syndens upphovsman, för att ”göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen, och befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv” (5/.), så att Fadern kunde ”frälsa oss från mörkrets välde och föra oss in i sin älskade Sons rike.” (6/.).
Så blev han en fullkomlig Frälsare, som ”kan frälsa helt och fullt” (7/.).
(1/. Heb.4:15); (2/. Fil.2:8); (3/. 1 Joh.2:2); (3/. 2 Kor.5:21); (4/. Rom.8:3; Jes.44:22); (5/. 1 Joh.3:8; Heb.2:14-15); (6/. Kol.1:13-14); (7/. Heb.7:25)
