”Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han är och att han lönar dem som söker honom.”
Hebr.11:6
Bakgrunden till de här orden är berättelsen om Hanok (Enok).
Han gjorde Gud så glad att Gud tog honom hem till sig.
Du kan läsa berättelsen om honom i 1 Mos.5:21-24, där det står att ”Henok vandrade med Gud i 300 år. Sedan Henok så hade vandrat med Gud fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom.”
Någon har sagt så här: när Enok hade vandrat tillsammans med Gud så länge sa Gud en dag till honom: ”Min vän, nu är det närmare hem till mig än till dig. Varför inte följa med mig hem?” Och så försvann han!
Vad var orsaken?
Vänskapen dem emellan hade blivit så djup och intim och Gud var så nöjd och tillfredsställd med sin vän att han till slut tog hem honom.
Vad är det Gud längtar efter mer än något annat?
En djup och intim kärleksgemenskap med människan. När vår innersta längtan är en personlig kärleksrelation med Gud, möts vi, och en livslång vandring med honom kan ta sin början.
Detta är trons väsen: den föds och får sitt uttryck i en personlig relation med Gud själv.
Tro är att bygga sin existens på övertygelsen att ”Gud är”: han är existensen och jag som människa äger min existens endast i relationen med honom och är skapad att leva mitt liv i en intim gemenskap med honom.
Vad är det som gör Gud glad?
När han själv och vår relation till honom blir viktigare än någon annan relation och något annat vi gör här på jorden. Då ”lönar” han oss med det största en människa någonsin kan uppleva: han drar oss in i en personlig, daglig vandring med honom som präglar allt vi är och gör i vårt vardagliga liv.
Någon större glädje och tillfredsställelse finns inte för en människa och inte heller för Gud.
I sin glädje lyfter han oss allt högre upp i den andliga verkligheten och förvandlar oss alltmer till sin sons härliga avbild, så att det jordiska alltmer mister sitt grepp om oss – och en dag tar han oss hem till sig där glädjen är ogrumlad och evig!
Gör du Gud glad?
