”Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.”
1 Johannes 4:7-8
Det finns i grunden tre sorters kärlek, var och en uttryckt med ett specifikt grekiskt ord: agape är ordet för gudomlig kärlek, philia uttrycker mänsklig vänskap och tillgivenhet, och eros är ordet för sexuell kärlek.
Philia och eros är ord för naturlig psyko-fysisk kärlek, uttryckt och upplevd med våra naturliga sinnen. Denna kärlek är känslomässig och sensuell till sin karaktär.
Agape kärlek är ordet för gudomlig kärlek, en kärlek i en helt annan dimension: den andliga.
Den är varken känslomässig eller sensuell och därför kan vi inte uppleva den med våra naturliga sinnen och vi har inget begrepp för att uttrycka den, eftersom den varken är en känsla eller en fysisk förnimmelse.
Denna kärlek är den absoluta verkligheten, uttrycket för Guds fullkomliga natur: ”Gud är kärlek” och därför kan endast de som är födda av Gud, som har tagit emot hans ande-natur som sin egen grundläggande natur, ”lära känna” denna kärlek (1/.), d.v.s. ha en personlig uppenbarelse-förståelse av denna största av alla verkligheter.
Vi upplever den inte i första hand, även om den kan beröra våra naturliga känslor och sinnen och bilda en upplevelse, vi ”känner” den som vår vitala och grundläggande ande-natur och uttrycker den i våra attityder och handlingar gentemot Gud och våra medmänniskor (2/.).
Genom denna kärlek är vi förenade med Gud i ett intimt personligt kärleksförhållande, som är den djupaste verkligheten i det kristna livet.
Varför är det så svårt för oss att förstå detta? Vi drar ständigt agape-kärleken ner till vårt naturliga psyko-fysiska sinnesliv och försöker förgäves uppleva den för att tro på den: vi vänder på ordningen i 1 Joh.4:16.
Vi ”lär känna” den först, d.v.s. har en ande-uppenbarelse av denna som vår grundläggande verklighet som pånyttfödda Guds barn, och ”tror” därför på den. Detta ”vetande” och denna ”tro” ligger inte på en naturlig sinnesnivå – det är andligt: vi ”vet” och ”tror” med vår ande i vårt hjärta, och ibland bryter det igenom i våra naturliga sinnen som en upplevelse. Men vår kunskap och tro på denna kärlek är inte baserad på någon upplevelse, eftersom detta är något sekundärt.
Endast agape-kärlek är absolut ren och ouppblandad personlig kärlek, förmedlad till oss genom den Helige Ande (3/.).
All kärlek på det mänskliga planet, vare sig det är philia eller eros, blandas och späds ut med egenintresse och lust, hur ädel den än kan tyckas vara.
(1/. 1 Joh.4:16); (2/. Matt.22:37-39; 1 Joh.3.14); (3/. Rom.5:5)
