“Och Hagar gav ett namn åt Herren som hade talat med henne. Hon sade: ’Du är den Gud som ser mig’, för hon tänkte: ’Har jag här fått se en skymt av honom som ser mig?’”
1 Mos.16:13
Den här berättelsen pekar på människans djupaste behov: att bli sedd och bekräftad och därmed levandegjord – och den ende som verkligen kan göra det är Herren Gud, vår Skapare!
Hagar var en slavinna, en person längst ner på den sociala stegen, utan något egentligt egenvärde – värdefull endast genom det hon presterade för sina ägare.
Tyvärr har många vuxit upp i liknande skadliga förhållanden: aldrig blivit verkligt sedda, värderade och bekräftade av sina föräldrar och känner sig därför föräldralösa – sina föräldrar till trots.
Men Jesus har lovat att inte lämna oss i det tillståndet – utan komma till oss och föra oss till den fadersfamn där vi omfamnas av den kärlek vi så intensivt längtar efter, får se honom och därmed finner oss själva i honom (1/.).
Hagar fick se ”en skymt av honom” som ser oss – men det räcker inte, vi måste se in i hans ögon tills vi blir så genomsedda och genomlysta av hans skarpa blick att alla falska självbilder som blivit inpräntade i oss under livet utplånas och hans kärleksfulla ögon får väcka vårt eviga, autentiska jag till liv.
Precis som Fadern älskade in sig själv i sin Son och gjorde honom till den underbara person han är: en fullkomlig manifestation av Faderns härlighet, vill Jesus i sin tur få lov att älska sig själv in i oss och göra oss till de genomäkta personer vi är ämnade att vara: levande manifestationer av hans härlighet (2/.).
Inget annat än den eviga, gudomliga Kärleken kan se ner i de oändliga djupen av vår personlighet och bekräfta oss, så att vårt eviga, autentiska jag väcks till liv och vi börjar förstå vem och vad vi djupast sett är – först då börjar vi leva i verklig mening och vårt liv få en verklig mening.
Till dess lever vi som ett stort frågetecken – men när det har skett blir livet ett enda utropstecken!
(1/. Joh.14:18-20; 17:24, 26); (2/. Joh,15:9; 17:26)
