”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår (så att ni ser) …” (Ef.1:17-18);
”Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning. När dina ord öppnas, ger de ljus och förstånd åt enkla människor.” (Ps.119:18, 130);
”Vid den tiden sade Jesus: ’Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små.’” (Matt.11:25).
”Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande. Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud.”
(1 Kor.2:9-12).
Uppenbarelsekunskap är intuitiv och omedelbar. Den kommer som en lysande blixt från himlen in i våra hjärtan och plötsligt ser vi med våra andliga ögon vad vi aldrig sett förut och vet i vårt hjärta vad vi aldrig har känt till förut: andliga verkligheter, andliga ting – inte filosofiska idéer och tankar, inte föreskrifter och doktriner, utan absoluta realiteter.
Vi kommer inte fram till kunskap om dessa saker genom vårt naturliga intellekt, dvs genom studier, logiskt begrundande och resonemang, vi tar emot dem som en fri gåva av Gud genom den Helige Ande, inte in i vårt naturliga intellekt, utan i vår ande.
Då vet vi att vi vet att vi vet att detta är absolut, evig, andlig sanning, bortom all naturlig, intellektuell kunskap och verklighet.
För den naturliga, intellektuella människan är detta ”dårskap” eftersom det är fullständigt obegripligt för henne. Men för ”den andliga människan” är detta eviga och ovärderliga skatter som tillhör en annan värld än den naturliga (1/.).
Tilltro till vårt naturliga intellekt och stolthet över lärdom och studier är effektiva hinder för att ta emot andlig uppenbarelse, vi måste bli ödmjuka och enkla som små barn i vår himmelske Faders famn innan han kan ge oss av sitt hjärtas dyrbara skatter.
Genom förnyelsen av vårt naturliga sinne genom Guds ord och Guds Ande, börjar vi så småningom, steg för steg, förstå dessa ting också med vårt naturliga intellekt och blir i stånd att uttrycka dem med begripliga ord och begrepp, så att vi kan förmedla andliga sanningar till andra (2/.).
Men det är viktigt att vi inte gör det med egna ord utan ”med ord som Anden lär”: vi tar emot allt genom Anden och förmedlar allt med Andens hjälp.
(1/. 1 Kor.2:14-15); (2/. 1 Kor.2:13)
