“Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.”
1 Petrus 1:8-9
Vad händer med oss när vi får en inre uppenbarelse av Jesus genom Anden?
Två saker!
Det tänds en djup och intensiv kärlek till Jesus i våra hjärtan och det som tidigare utövat en stark och dominerande attraktion på oss mister sitt grepp över oss.
Det är detta Johannes talar om i 1 Johannes 5:15-17, ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt.”
”Faderns kärlek” är just denna djupa inre kärlek till Sonen, till Jesus, som han vill göra till vårt livs dominerande faktor och passion, så att ”begärskärleken” släcks.
Men lägg märke till att ”Guds kärlek som utgjutits i våra hjärtan genom den Helige Ande” (1/.) inte är något emotionellt, en känsla – nej, det handlar om något oerhört mycket djupare: en andlig kraft, en andlig verklighet, ja, den djupaste och mäktigaste av alla verkligheter: Kärleken, Gud själv, ”för Gud är Kärlek!” (2/.).
Det Petrus säger är att vi inte har sett eller kan se Jesus med våra fysiska ögon och därför handlar kärleken till honom inte heller om något psyko-fysiskt, en emotionellt betingad kärlek.
Vi ser Jesus med våra andliga ögon och den kärlek som då tänds i våra hjärtan och som så småningom griper hela vår varelse är andlig, en andlig kraft, som leder till ”våra själars frälsning” – alltså till att vårt emotionella liv befrias från begärets vilseledande känslor och dirigeras om till att fokuseras på Jesus.
Det vi måste förstå är att vi inte kan bygga vårt liv på våra psyko-fysiska känslor eller låta dem styra våra liv. De är oerhört instabila och pendlande och ibland direkt vilseledande.
Vi behöver något mycket mer stabilt och pålitligt – den eviga och därför oföränderliga gudomliga Kärleken, som alltid varit fokuserad på den Älskade Sonen och alltid kommer att vara det.
Det är detta som är Faderns mål: att vi ska älska hans Son så som han gör det, med samma gudomliga kärlek. Och det är detta som leder till att vi förvandlas till hans avbild och till förverkligandet av vårt livs eviga bestämmelse, Faderns eviga kärleksönskan: att hans älskade Son ska bli ”den förstfödde bland många bröder” så att vi blir bärare av samma härlighet som han (3/.)!
(1/. Rom.5:5); (2/. 1 Joh.4:8); (3/. Rom.8:29-30)
