”Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare.”
(Gal.1:10)
”Vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.”
(Gal.2:5)
”Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.”
(2 Kor.2:17)
Här ser vi en gudomlig lag: Den som vill vara människor till lags tappar fokus på Herren och blir människors slav. Han/hon söker inte Herrens ära, utan sin egen, för han/hon är ute efter att rädda sitt eget skinn.
Paulus var en person som var fullständigt fri från tendensen att skydda sitt eget skinn. När det gällde sanningen vek han aldrig så mycket som en tum och tvekade aldrig att konfrontera dem som kompromissade med den.
Petrus föll två gånger i fällan att rädda sitt eget skinn. Första gången gällde det hans fysiska liv, andra gången hans judiska anseende (se Gal.2:11-14).
Här syns tydligt makten hos tradition och position: den judiska traditionen och Jakobs position som ledare i Jerusalem. Petrus vek sig för bägge.
Men inte Paulus. När det gällde evangeliets sanning struntade han fullständigt i vilken position och inställning någon hade och lät heller aldrig traditioner bestämma över sina ställnings-taganden.
Paulus samvete var knutet endast till Jesus Kristus, inte till tradition eller position.
Han var totalt fri och orädd: en sann Jesu Kristi tjänare – och dessutom var han inte en gnutta bunden av pengar! Därför kunde han utan några kompromisser eller hänsyn till människor förkunna det budskap han fick från Herren.
I våra dagar behövs den sortens Kristi tjänare mer än någonsin!
