“….hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.
Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare, makter, krafter och herradömen och alla namn som kan nämnas, inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen.”
Efesierbrevet 1:19-22
Nya Testamentet ger oss en bild av den absoluta överlägsenheten i Jesu Kristi Andeliv, det som har blivit vårt nya liv.
Paulus sparar inte på superlativen när han talar om detta:
En fullständigt överlägsen livslag har introducerats i mänskligheten genom Jesus Kristus och har blivit ingjuten i oss: “livets Andes lag i Kristus Jesus.” (1/.)
Genom denna lag besegrade vår Herre världen och allt som tillhör den: synden, djävulen och slutligen själva döden, när han uppstod i triumf på den tredje dagen. Därför har han vunnit en position som universums överlägsne och suveräne Herre.
Paulus hävdar att den överlägsna kraften i hans uppståndelse är verksam i oss som troende och att denna kraft lyfter oss upp till samma auktoritetsposition som Kristus själv och gör oss till ”super-segrare” över livets alla utmanande omständigheter och alla dödliga krafter som reser sig upp mot oss (2/.).
Allt detta tal om överlägsenhet verkar väldigt överdrivet för de flesta av oss, eftersom vi generellt sett har slagit oss till ro i ett liv av misslyckande och nederlag och till och med har fått det framställt för oss som det normala kristna livet.
Att leva detta segerliv innebär strid: vi måste kämpa oss igenom våra motiga omständigheter och stå emot djävulen, och de flesta av oss tycker inte om tanken om ett liv i krig. Vi vill ha ett skönt kristet liv i stillhet och ro, inte kamp och strid. Men utan strid finns ingen seger och utan seger ingen segerkrans.
Bibelns sista bok manar oss sju gånger i andra och tredje kapitlet att segra i denna väldiga strid som vårt liv handlar om.
För att kunna säga det Paulus sa i slutet av sitt liv, måste vi leva det slags liv som han levde: “Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.” (3/.)
(1/. Rom.8:2); (2/. Rom.8:35-39); (3/. 2 Tim.4:7-8)
