”Herren är kung! Han är klädd i höghet, Herren är klädd och rustad med kraft. Världen står fast,
den vacklar inte. Din tron står fast sedan urminnes tid, du är av evighet.”
Psalm 93:1-2
”Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar: ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. De älskar att få hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, och de vill gärna bli hälsade på torgen och kallas rabbi av människorna. Men ni ska
inte låta er kallas rabbi, för en är er Mästare och ni är alla bröder. Och kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Far, han som är i himlen. Låt er inte heller kallas lärare, för en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare.”
Matteus 23:1-11
”Även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk, uppträdde vi i stället kärleks-fullt bland er. Som när en mor sköter om sina barn ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.”
(1 Tess.2:7-8)
I Guds Rike finns inga positioner i egentlig mening – endast personer!
Herren sitter på sin tron och regerar över hela universum med absolut makt, inte på grund av position utan i egenskap av sin person: Han ÄR det Gudomliga Majestätet på grund av DEN HAN ÄR, inte för att han fått sig tilldelad eller skaffat sig en position.
En position är något tilldelat eller erkänt och måste för ordningens skull finnas i en värld av uppror och upplösning – där underordnar man sig en tilldelad position, en mänsklig kung eller makthavare av något slag. Men denne är det inte i absolut mening.
Församlingen representerar Guds Rike på jorden och ska avspegla och förkroppsliga dess verklighet. Där är man alltså ledare endast på grund av andlig mognad och karaktär, inte på grund av tilldelad position. Hela Nya Testamentets undervisning om ledarskap handlar om detta.
De judiska ledarna på Jesu tid älskade titlar och position, men Jesus hade en helt annan syn på ledarskap. Han kom själv för att tjäna och ge sitt liv för andra och lade ner sitt exempel som en lag för alla ledare i församlingen och Paulus gjorde likadant.
Den förstelnade ämbetssynen, där position och titlar spelade allt större roll, trängde in i kyrkan när andelivet började tyna och präglar tyvärr alltför många kyrkor också i våra dagar.
Men där Jesus Kristus är Herre och den Helige Ande är i verksamhet förlorar titlar och position sin betydelse och allt handlar om att betjäna och ge sitt liv för andra som Jesus gjorde.
