“Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld. Men vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.”
1 Johannes 5:19-20
Verklighet är andens liv.
Det andliga livet är absolut och evig verklighet, oberoende av våra sinnesförnimmelser. Vi ”vet” det vi vet pga att detta är vår innersta, eviga verklighet.
Stimulans är själens liv.
Själen lever av och genom stimulans och söker ständigt efter olika källor till stimulerande upplevelser eftersom den inte kan existera utan dem.
Vår naturliga, självgjorda andlighet är ”själisk” och beroende av de yttre sinnena: man måste alltid känna Guds närvaro, och söker därför alltid andliga upplevelser.
Problemet är att ofta blandas då i den pånyttfödda människan äkta andlighet med själiska upplevelser och det kan lätt öppna för religiösa demoners påverkan.
Detta var fallet med Petrus i Matteus 16 och det var därför Jesu tillrättavisning var så sträng: ”Gå bort från mig, Satan!” Vi måste ”mista” d.v.s. ge upp vår naturliga själ och byta ut den mot Människosonens Ande-konstituerade själ.
Din upplevelse av Guds Närvaro är inte Guds Närvaro. Det kan vara en illusorisk själs-förnimmelse – eller en äkta andlig upplevelse.
Det som sker i anden registreras i själen, men Guds Närvaro är lika verklig när du minst förnimmer det. Ibland ”döljer” sig Gud för att lära oss vandra i tro. Man kan kalla det för ”öken-upplevelse”: allt är torrt, bibelläsningen ger ingenting, bönen är utan inspiration och Gud känns långt borta.
Men det betyder inte att han ÄR långt borta – det är bara vi som upplever det så ibland.
Sök aldrig förnimmelsen av Guds Närvaro – sök Gud själv!
Andens inre liv är opåverkat av kropp-själ-yttre omständigheter: det andliga livet är alltid detsamma – orubbligt och fast. Kropp och själ är din yttre upplevelse; anden är den inre verkligheten.
Själen förnimmer/upplever saker och ting – anden “vet”, tar emot uppenbarelse. Endast i djupet av vår ande vet vi genom den Helige Ande att vi är Guds barn – även när vi inte ”förnimmer/upplever” det.
Våra själsförnimmelser är påverkade av både yttre och inre faktorer och kan bedra oss – uppenbarelse i vår ande är klockren.
Därför måste vi lära oss att vandra i Anden och inte låta oss styras av själen!
