“Därför tänker jag ständigt påminna er om detta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har. Jag ser det som min plikt att väcka er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält.”
2 Petrus 1:12-13
Petrus skriver om något mycket väsentligt för det andliga livet här: behovet av ständig påminnelse om de fundamentala andliga sanningarna.
De troende har redan blivit grundligt undervisade om dessa sanningar av Petrus och de andra apostlarna, så att han kan skriva att ”ni redan vet och är befästa i den sanning som ni har.”
Men det räcker alltså inte att redan känna till och vara befäst i dessa grundläggande sanningar, de måste repeteras om och om igen hela livet.
Varför är det så?
Det finns flera orsaker till detta.
För det första ligger de andliga, osynliga verkligheterna på ett helt annat plan, i en helt annan dimension, än de naturliga, synliga och därför tar det oerhört lång tid innan ”pengen trillar ner” och vi börjar någorlunda förstå dem.
Det måste gå upp ett ljus i vårt inre, ett ”aha!” – men det är bara början. Sedan måste vi höra dem om och om igen på olika sätt innan vi blir ”befästa” i dem och de har blivit vår grundläggande inre verklighet – alltså i vår ande, vår ”inre människa”.
Det andra som sedan tar vid är att dessa verkligheter måste tränga in och prägla vår ”yttre människa”: vår själ och vår kropp, alltså våra dagliga tankar och känslor och våra viljebeslut, så att vi utvecklar det Bibeln kallar ”Kristi sinne”: att vi tänker och känner som Kristus och att vår vilja blir helt och hållet ett med hans vilja. Det kräver att Ordet och Anden får tränga ända ner i vårt undermedvetna för att rena och prägla det.
Men för att vi ska reagera och handla som Kristus, ”vandra i Anden”, måste det andliga livet genomsyra och prägla också vår kropp.
Allt vi är och gör styrs av vårt nervsystem, därför måste det helt omprogrammeras för att passa det nya livet i vår ande genom att genomsyras och förnyas av Guds Ord och Ande. Det var programmerat att reagera enligt vår gamla syndiga läggning och nu måste det lära sig att reagera på helt nya sätt.
Allt detta sker i en ständig kamp mot vår gamla natur och de andemakter i vår omgivning som till varje pris försöker stoppa denna process.
Utan den Helige Andes ständiga bistånd, kraft och uppmuntran skulle vi ge upp och tröttna, men det gör han aldrig. Guds Ande är Guds allsmäktiga viljas förverkligare och han ger aldrig upp förrän han ser Kristus formad i oss och synliggjord i vårt dagliga liv.
Han påminner oss oavlåtligt om de oerhörda krafter som lagts in i oss genom pånyttfödelsens under och deras förmåga att omskapa och förvandla våra liv!
