“Du förvandlade min klagan till dans, du lossade min sorgdräkt och klädde mig i glädje. Därför ska min ära sjunga till dig utan att tystna. Herre min Gud, jag vill tacka dig för evigt.”
Psalm 30:12-13
Gud vill att du ska njuta av livet, att du ska tycka att det är underbart att leva!
Gör du det?
Jag har inte alltid gjort det, men gör det allt mer och mer.
Jag kommer ihåg när jag som tonåring gick och knackade dörr för att sälja kristen litteratur och vittna om Jesus i London tillsammans med en engelsman i min ålder. Han hade ett ständigt leende på läpparna och en strålande uppsyn. Då och då brukade han dunka mig i ryggen och utbrista: ”Ingemar, är det inte underbart att leva!”
Då upplevde jag det inte så. Tvärtom, på grund av upplevelser och händelser i min uppväxt var jag full av förkastelse och prestationsångest. Jag var rädd att misslyckas, ofta deprimerad och nedstämd, tyckte livet var tungt att leva och ville nog helst slippa undan alltsammans. Dessutom plågades jag av ett våldsamt demoniskt betryck och orena sexuella tankar och fantasier.
Men jag älskade Jesus, bad ivrigt och läste intensivt bibeln och andliga böcker för att hitta en lösning på mina problem. Det var en oerhörd lättnad och befrielse att få berätta vad jag kämpade med för en andlig ledare och höra att han kämpat med samma saker och få förbön av denne.
Trycket lättade lite, men striden var inte över.
En dag någon gång i tjugoårsåldern, när jag gick på havsstranden och bad var det som jag hörde en röst i mitt inre säga: ”Ingemar, den glädje du längtar efter bär du redan på i ditt inre. Låt den få strömma fram genom dig!”
Då började glädjeströmmarna så smått att flöda fram genom mig och jag fick gå igenom en långsam men säker process av inre helande och befrielse, mitt under en våldsam kamp mot de demoniska makter som försökte behålla sitt grepp över mig.
Men genom en intensiv begrundan av Guds Ord och en allt djupare kärleksgemenskap med Herren fick jag kraft i min ande att steg för steg trycka undan allt som plågat och försökt kontrollera mig. Så blev den inre glädjeströmmen allt starkare och livsglädjen alltmer min verklighet.
Det betyder inte att striden är över och mörkrets makter slutat med sina attacker, men jag vet hur man tar på sig vapenrustningen för att kunna stå emot djävulens listiga angrepp och behålla allt jag fått av Herren Jesus, min älskade Frälsare och Kung.
Han har förvandlat min klagan till dans och gjort mitt liv till en tacksägelsens lovsång till honom som älskat mig och gett sitt liv för att mitt liv skulle bli det han vill: underbart att leva!
