”Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk som bor i fjärran! Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte. Han gjorde min mun till ett skarpt svärd och gömde mig i skuggan av sin hand. Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger. Han sade till mig:
”Du är min tjänare, genom dig vill jag förhärliga mig.” (Jes.49:1-3 se Gal.1:15-16).
Det finns ett ”Mount Everest” i varje mans och kvinnas liv: det högsta målet och syftet för vilket du föddes och blev frälst, anledningen till din existens. Om du missar det, var ditt liv förgäves, om du når det, var alla svårigheter och lidanden du fick gå igenom för att komma dit mer än värt besväret.
De flesta av oss väljer att slå oss ner på en lägre nivå. Genom att göra det blir vi ”ljumma”
(Upp.3:15-16) och förlorar udden i vårt liv och vår verksamhet.
Paulus blev gripen av Kristus och hela hans liv var en kapplöpning mot det höga syftet med hans kallelse (Fil.3:12-14), och i slutet av sitt liv kunde han säga: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.” (2 Tim.4:7-8).
Livet är en utmanande kamp för det höga syftet med vårt liv. De flesta av oss gillar inte att kämpa, men den som vägrar strida vinner aldrig. Sju gånger i Bibelns sista bok utmanar Guds Ande oss: ”Den som segrar ska…” (Upp. kap.2-3).
Mose valde ”att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen.” (Hebr.11:25-26).
Vad är ditt val?
