”Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.”
Matteus 26:41
”Ge inte djävulen något tillfälle.”
(Ef.4:27)
”Jag har alltid Herren för ögonen. Han är vid min högra sida, jag vacklar inte.”
Psalm 16:8
”Be utan uppehåll och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden.”
(1 Tess.5:17-19)
När faller vi i frestelsens och prövningens stund?
När ger vi djävulen tillfälle?
När den livsviktiga ande-förbindelsen med Herren Jesus bryts.
Hur hålls ande-förbindelsen med Herren obruten?
Genom oavbruten bön!
Hur kan vi ”be utan uppehåll”?
Genom att alltid vara vaksamma!
Vaksamhet är ande-ögats oavbrutna kontakt med Gud.
Hur kan denna vaksamhet bibehållas?
Vad är hemligheten till ständig vaksamhet?
Ständig tacksamhet!
Genom att alltid tacka Gud i alla livets förhållanden och för allt som han låter ske i våra liv, visar vi att vi litar hundra procent på honom – att han inte tillåter något som inte är motiverat av hans faderliga kärlek och leder till förverkligandet av hans syften med våra liv.
Genom att börja klaga och knota bedrövar och ”släcker” vi Anden!
Tacksägelse är bönelivets motor och andelivets friska källsprång. Strömmarna av levande vatten flödar rena och klara i den oavbrutna tacksägelsen.
Grämelse, irritation, oro, fruktan, otacksamhet, negativa tankar etc. grumlar och blockerar effektivt Ande-flödet.
Det tacksamma hjärtat är det vaksamma hjärtat.
Det vaksamma hjärtat är det bedjande hjärtat.
Det bedjande hjärtat är det segrande hjärtat!
