”Men kroppen är inte till för omoral utan för Herren, och Herren för kroppen.
Fly sexuell omoral! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!”
1 Kor.6:13-20
Människokroppens grundläggande konstitution är andlig: den skapades ”för Herren”, för att vara ”ett tempel för den Helige Ande”, med syftet att förhärliga Gud, dess Skapare.
Synden, det självständiga egenlivet, är ett brott mot kroppen, mot dess grundläggande konstitution, eftersom det innebär ett intrång av en främmande ande i Guds tempel, för att forma den till dess förvrängda avbild (1/.), och de första syndarnas omedelbara reaktion var fysisk: en skamlig känsla av nakenhet..
Det skedde en grundläggande förändring i deras fysiska konstitution: inträdet av ”lusta”, men den direkta psyko-fysiska reaktionen var resultatet av en ännu mer fundamental förändring: inträdet av ”synden” som människans grundläggande andliga läggning. Det är viktigt att förstå att det som sker i människans ande får omedelbara konsekvenser för hennes kropp.
Inga synder påverkar kroppen lika fundamentalt som sexuella synder: ”sexuell omoral” och ”äktenskapsbrott” (2/.), ja, alla former av sexuella synder. Rom.1:24-27 visar tydligt att sexuella perversioner är de omedelbara resultaten av att vända sig bort från Skaparen.
Jesus Kristus har en grundläggande rättighet och anspråk på människans kropp: den designades och skapades för att manifestera Honom, ”Guds avbild” (3/.), och han dog för att återlösa våra kroppar (”ni är köpta till ett högt pris”), så att de skulle återställas till sitt ursprungliga syfte: att manifestera Honom och därmed förhärliga Gud Fadern, genom den Helige Ande.
Det var därför Guds Son tog på sig ”kött”, en icke återlöst, oandlig människokropp, för att återlösa den, genom att låta sin Fader ”fördöma synden i köttet” och göra den till en boning för den Helige Ande. Därmed återställde han den till dess andliga konstitution, så att ”lagens krav (= Guds ursprungliga anspråk på människans kropp) skulle uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden” (4/.).
Vårt enda rimliga svar på detta är att ”frambära våra kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud” (5/.), så att de återigen blir ”den Helige Andes tempel”.
(1/. Joh.8:44); (2/. Matt.5:27-30); (3/. 1 Mos.1:26-27; Kol.1:15; Fil.1:20- 21); (4/. Rom.8:3-4); (5/. Rom.12:1)
