”Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria.”
Johannes 8:36
Den frihet Sonen för oss in i, är ett barns frihet: att vara lyckligt fria från all högmodig själv-upptagenhet och självmedvetenhet, den grundläggande orsaken till alla våra bekymmer, spänningar, problem, bekymmer och sorger, för att leva som bekymmers-ångest-sorgfria dansande-sjungande barn i vår himmelske Fars närvaro.
Syndens slaveri är det oberoende egenlivets förslavande krafter, som består av självcentrerad självupptagenhet och självmedvetenhet, vilket tvingar oss att ständigt försvara, ursäkta och manifestera oss själva: orsakat av självrättfärdighetens djupa, sataniska rot.
Endast det Eviga Barnet, som alltid levde som en lycklig Son i sin Fars närvaro, och som kom ner till glädjefull lek med de första människorna i Edens lustgård (Eden = ”ljuvlighet”), kan förlösa oss till det ursprungliga glädjefyllda livet.
För dem som är ”i Kristus Jesus”: upptagna av och medvetna enbart om honom, finns det inte längre den förslavande ”fördömelsen” av ständig självupptagenhet och självmedvetenhet, utan endast den befriande glädjen i att ständigt bli förlåten och renad till glädjefylld Kristus-manifestation genom den inneboende Helige Ande.
Det är den Helige Andes stora, befriande verk att frambringa Kristus-centrerad Kristusmedvetenhet i oss: ett barns glädjefyllda, sorglösa frihet. Paulus levde i denna underbara frihet, fri från slaveriet i att alltid vara rädd för vad andra tyckte om honom, fri från självgranskningens och självfördömelsens förbannelse. Han överlämnade helt och hållet domen över sitt liv till Herren (1 Kor.4:3-4).
”Evigt liv” är den Evige Sonens glädjefyllda frihet, förmedlad till oss genom hans Ande av medvetet barnaskap i Faderns Kärlek, som befriar oss från det självständiga livets köttsliga slaveri till Andelivets beroende frihet: ”nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig!”
Vi måste komma ihåg att när vi lever i Anden har vi inte längre några skyldigheter mot vår gamla, köttsliga natur. Vårt köttsliga egenliv kommer aldrig att förändras, utan alltid manifestera sig på samma sätt. Den stora lärdomen att lära sig är att ständigt ”genom Anden döda, korsfästa köttet med dess lidelser och begär”, för att istället leva genom Anden och alltid följa Anden.
Två kraftfulla, befriande sanningar, andliga verkligheter, som gjorts tillgängliga för oss genom försoningen: ”ingen skyldighet – ingen fördömelse!”
Den enda sanna friheten är livet i Anden, och vi måste skydda det som vår ögonsten, eftersom det ständigt attackeras och ifrågasätts av en rad förföriska, förslavande andar.