”Kom till mig, …så ska jag ge er vila.” (Matt.11:28);
”I Honom bor hela gudomens fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda (kompletta).” (Kol.2:9-10)
Vilan som Jesus kom för att föra oss in i, är fullhetens vila.
Han säger ”kom till MIG – så ska JAG ge er vila!” Han är fullheten: den kompletta och fulländade Personen och han ensam kan ge oss vila: genom att föra oss in i sig själv, in i sin fullhet och fullständighet och på så sätt göra oss till fullständiga och kompletta personer.
Fullhet är ett andligt faktum, en andlig verklighet: Gud är fullhet, ”Gud är Ande” – ”Han mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn…” (1/.). När Kristus möter och tillfredsställer ditt djupaste begär, livstörsten, längtan efter att bli en hel och fullständig människa, släcks alla andra lägre begär och du blir en fri människa, fri att leva det liv du är förutbestämd att leva av evighet: ”du blir ung på nytt som en örn” – du får gudomlig kraft att nå de höjder du är ämnad att nå och förverkliga de syften du skapades för att förverkliga.
Detta är total tillfredsställelse. Men det är bara Hans ”goda” som kan föra dig dit: Hans gudomliga fullhet, Andens rika liv. Du kommer inte att finna det hos någon människa, hur god, fin och tilltalande hon än är – bara i MÄNNISKOSONEN, Jesus Kristus, den hela och sanna människan. Därför säger Han: ”Kom till MIG, så ska JAG ge er vila.”
Den fysiska världen är fenomenens värld, de fascinerar och lockar oss, men kan aldrig på djupet tillfredsställa oss. Vi är skapade för Guds Ande och kan bara finna vår uppfyllelse i den andliga världen. Jesus säger: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. Detta sa han om Anden.” (2/.).
”Guds Ande har gjort mig” (3/.), gjort mig till den person som jag i grund och botten är, och bara Guds Ande kan förverkliga mig som person.
Då hittar jag den ”vila” som Jesus talar om i Matteus 11 och slutar förgäves att jaga uppfyllelse i fenomenvärlden!
(1/. Ps.103:5); (2/. Joh.7:37-39); (3/. Job 33:4)
